Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från tre olika punkter: Oslo, Tomte och Kongsberg, på fotografierna
betecknade med bokstäverna C, T och K. Det mörka
mellanrummet synes tydligt på dessa fotografier (fig. 16). Den
omständigheten att fotografiet togs från tre olika platser med tre olika
pa-rallaxer gör resultaten mycket säkra, i all synnerhet som
avstånden äro följande mellan stationerna: Oslo—Tomte 46.68 km,
Olso—Kongsberg 65.70 km och Kongsberg—Tomte icke mindre
än 105.14 km. De olika parallaxerna gåvo överensstämmande
värden, vilka i medeltal voro följande: den övre delens fotpunkt
låg på en höjd av 296 km och den nedre delens spets på en höjd
av 223 km. Det mörka mellanrummet hade alltså en
utsträckning av 73 km. Då jordskuggans höjd vid norrskenet var 275 km,
försvann alltså detta redan i den solbelysta delen.
Det norrsken, som fotograferades den 11 oktober 1937,
bestämdes med kanske ännu större noggrannhet. De solbelysta strålarna,
som hade en rödaktig ton i förhållande till de nedre, sträckte sig
från 625 km i det solbelysta området ned till 415—480 km, där
det mörka mellanrummet uppträdde, varpå ljuset åter framträdde
vid 350—400 km och norrskensstrålarna kunde i jordskuggan sedan
följas till en höjd av 175 km. Det mörka mellanrummet varierar
här från 65 till 80 km. De olika värdena hänföra sig till olika
strålar i norrskenet. Av dessa mätningar synes alltså ljuset helt
utsläckas i närheten av jordskuggans gräns för att sedan åter
framträda. Intet tvivel synes råda därom att verkligen de undre
och övre delarna tillhöra samma norrskensstrålar.
Av de här återgivna undersökningarna följer alltså, att
norrskensstrålar, som uppträda i den solbelysta delen av atmosfären,
bliva mycket längre än de, som uppträda i jordskuggan och nå
oerhört mycket större höjder, 800—1 000 km eller däröver.
Fotpunkterna av dessa strålar ligga ofta nära jordskuggans gräns.
Norrskensstrålar i jordskuggan tyckas uppträda först på ett
avstånd av 1 700 km från solstrålarnas tangeringspunkt med
jordytan. Dessa strålar nå icke högre än omkring 400 km och äro
mycket kortare än de solbelysta norrskenen. Harang anser, att
strålar i den mörka delen av atmosfären ytterst sällan nå en höjd
i Tromsö, som överstiger 300 km. Denne har under året 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
