Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
men jag förändrar mig aldrig. Till dess stenen lyftes bort
och braminerna komma ned, sjungande de sånger jag
känner, och ge mig varm mjölk att dricka och taga mig
upp i ljuset igen, är jag, jag, jag och ingen annan Konungens
Skattvaktare! Staden är död, sägen I, och här sticka
trädrötterna ned? Nåväl, böjen eder då ned och tagen
vad I viljen. Jorden har ej skatter sådana som dessa.
Människa med ormtunga, om du kan komma levande ut
den väg du inträtt, skola lydkonungarna bli dina tjänare!»
» Återigen ett villospår», sade Mowgli kallt. >Kan någon
schakal ha grävt sig så djupt ned och bitit den här Vita
Hatten? Han är säkerligen vansinnig. Kobrornas Fader,
jag ser ingenting här att taga med mig.»
» Vid Solens och Månens Gudar, har inte dödens vanvett
gripit pojken!» väste kobran. >»Innan dina ögon slutas,
vill jag skänka dig denna ynnest. Se dig omkring och
betrakta, vad aldrig förr någon människa har skådat!»
»I djungeln råder jag ingen att tala med Mowgli om
ynnestbevis», sade gossen mellan tänderna; »men jag vet,
att i mörkret ändras allting. Jag skall betrakta, om det
kan göra dig något nöje.»
Han stirrade med rynkade ögonbryn runt valvet och
tog så från marken upp en handfull av något, som glittrade.
> Åhå>, sade han, »det liknar det där, som de roade sig
"med i Människo-Flocken. Enda skillnaden är, att det här
är gult och det andra var brunt.»
Han lät guldmynten falla och gick vidare. Skattvalvets
golv var till omkring fem eller sex fots djup begravet i
myntat guld och silver, som hade fallit ur säckarna, där
det ursprungligen förvarats, och under de många åren hade
metallen packats och satt sig som havsand vid ebb. På
denna bädd och i den och genom den, liksom vrakspillrorna
sticka upp genom sanden, lågo juvelprydda elefanthowdaher?
i drivet silver, besatta med plåtar av hamrat guld och smyc-
kade med rubiner och turkoser. Där funnos bärstolar och
hästbårar att bära drottningar, med ramar och stöttor av
silver och emalj, med nefrithandtag på bärstängerna och
+ Howdah: säte, oftast beklätt, för två eller flera personer vid
ritt på slefantryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
