Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ståndsmässig dräkt. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNDSMÄSSIG DRÄKT
Av SIGURD WALLIN
Halvt vansinnig och förklädd i bondekläder irrade Erik XIV
efter Sturemorden på den uppländska landsbygden, berättade
Odhners gamla historia med koncis påtaglighet. Med en rysning kunde
man konstatera det förtvivlade läge, vari en kung i ett dylikt tillstånd
försatte sitt land. Och fråga är vilketdera som verkade mest stötande
på det allmänna medvetandet, sinnesförvirringen eller bondekläderna.
Gustaf Vasa hade också en gång uppträtt i bondekläder. Men han
begagnade dalkarlsdräkten som ett skyddsmedel, med vars hjälp det
lyckades honom att i fäderneslandets högsta nöd samla ett värn till
dess försvar och frälsning. Och glansen av denna bragd var så stark,
att den kunde ge ett återsken i svensk historia ännu så sent som på
Gustaf III:s tid. Men när Gustaf III besteg Dalarnas kyrkvallar, var
hans dalkarlsdräkt ett verkningsfullt arrangemang, ett patriotiskt
-demokratiskt teaterspel, medan Gustaf Vasas förklädnad var dikterad
av nöd och ett hotat liv.
Daljunkaren brukade också förklädnaden som ett vapen i sin kamp
mot Gustaf Vasa, men han måste anlägga en riddares skrud för att
dölja sin verkliga låga börd, och han representerar i det avseendet en
säkerligen betydligt vanligare företeelse, den som med förklädnadens
hjälp klättrar uppåt på den sociala stegen, än den motsatta, som döljer
sin höga ställning under antageri ringhet.
Wivallius, virtuosen i konsten att vara något högre än sin egen
borgerliga existens, var enligt den tolkning som givits hans egendomliga
personlighet, så starkt behärskad av sin äventyrshungrande fantasi, att
han grep varje tillfälle till äventyr och kastade sig in i farligheter, där
han oftast icke hade något att vinna, blott den största utsikt att mista
sin hals. När faran var som störst och utsikten till räddning syntes
vara ingen, blommade hans fantasi och uppfinningsrikedom riktigt
2 — Svenska kulturbilder IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
