Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra konstnärliga landskapskaraktärer. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
Sigurd Erixon
Bild 2. Målad väggbonad på väv från Kalfsviks sn, Kinnevalds hd, Småland. De
fåvitska jungfrurna med oljesäljaren och de tre vise männen. 1760-talet. Målad av
Clemet Håkansson. Nordiska museet.
hd åtrå efter både färg och festlig rytm och form, och att detta behov
söker sig de mest olika uttryck, alla dock icke lika konstnärliga. Det
finnes således kanske en viss jordmån för gatans nyssnämnda
konstarter, men det är mycket, som talar emot, att vi någonsin på detta
område presterat mera än bleka motsvarigheter till vad som frodats
och alltjämt lever så rikt under sydligare luftstreck.
För belysning av detta och andra därmed sammanhängande
spörsmål är det, som så ofta när det gäller en nations läggning och
begåvning, av vikt att vända sig till bönderna för att hos dem undersöka,
huru förhållandena gestaltat sig.
Landsbygdens svenskar hade före den kulturella omläggningen
under 1800-talet, då sådana urgamla organisationer och bärare av den
folkliga festritualen som byalagen, hyttelagen och motsvarigheterna
till hantverkarskråna i städerna upplöstes, en festkalender av helt
annat slag än senare. Stämmor, »syner», arbetsavslutningar och
högtider firades i byarna med processioner, gillen och orgier i mat och
dryck. Värdighetsattribut i form av stavar och käppar, som ju buros
av snart sagt alla funktionärer från kungen ned till enklaste brand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
