Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra konstnärliga landskapskaraktärer. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
Sigurd Erixon
Bild jj. Väggmålning från Ginka, Ö. Våla sn, Uppland, av Hans Wikström.
Omkring 1800.
Dekorationen på ljuslimmad trägrund är framförallt typisk för
Mälarlandskapen. I Södermanland och Närke kan man direkt följa
dess utveckling genom sådana monument som Kungsstugan i Örebro,
1500-talets senare hälft, Tova i Ripsa, daterad 1641 (Svenska
kulturbilder III—IV, sid 187), och många målade tak i herrgårdarna och i
Stockholm samt målningar av olika slag i Bergslagen. På 1700-talet
blommar den upp i form av takmålning i barock eller rokokoformer i
bondgårdarna — så t. ex. i Sorunda — och gör sig även starkt gällande
norrut från Gästrikland, bild 6, upp i Härjedalen, Jämtland och
Ångermanland. Denna limfärgsdekoration följer nog till icke ringa
del sina egna linjer men är samtidigt en av de inspirationskällor, ur
vilka det yngre uppsvenska väggmåleriet uppkommit. Det finnes
ingen klar terminologisk gräns mellan målade eller omålade, vävda
bonader. De voro båda ursprungligen högtidsprydnader, som under
vardagen höllos gömda i kistor. Utvecklingen bestod däri, att bonaden
blev fast och övergick till tapet, en metamorfos, under vilken
handstämplar och schabloner flitigt brukats. Allt detta studerar man bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
