Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matts Holmers. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matts Holmers
8 7
skriven för 2/7 i Arholma. År 1719, olycksåret, då ryssarna brände
och härjade, ser man, att han givit pengar åt de fattiga. Han tycks
icke ha blivit gammal, ty när Matts blir så stor, att det är tal om hans
framtid, måste han ju tillsvidare uppge sina planer för att hjälpa sin
mor och bror.
Arholma by är vid denna tid åtminstone till en del frälse under
Lidö gods, som tillhör Rålambska ätten. Åtminstone är det fallet med
Simesgården. Fattigdomen är kanske inte så stor, relativt sett, så länge
fadern lever, men blir säkert tung för änkan och de två pojkarna. Det
är dagsverken och skatter som trycka, och tiden är ond under dessa år.
Inte bara rysshärjningarna, men också många andra plågor trycka
Upplands kustbefolkning, som måste ha avsättning för sin saltade
strömming och förtjänster på sjöfarten — som lotsar och sjömän —
för att hjälpa upp vad som brister i fråga om jordbruket. Fiskare och
sälj ägare ha de säkerligen också varit, varenda man härute, och det är
väl havet, som hjälpt dem över nödåren.
Av den gamla 1600-talsbyn finns inte mycket i behåll i våra dagar.
Men från 1700-talet torde en stor del av de präktiga sjöbyggnader
härstamma, som ligga i en målerisk klunga vid »Österhamn)) och
utgöra det förnämsta minnesmärke över fiskarböndernas gamla kultur,
som vi äga på denna del av kusten, bild 1. Inne på Björkölandet lågo
den tidens förnämsta båtbyggerier, där jakter och skutor —
rospiggar-nas föregångare — tillverkades i stor skala. Arholmabönderna, som icke
ägde tillräcklig skog för att idka båtbyggeri, fingo väl i regel nöja sig
med att i sina storökor, riggade med ett råsegel som de gamla
vikingaskeppen, fara på fiske eller sälresor, och dessemellan draga not på
sina egna varp. Så snart tiderna förbättrades, sjöfarten kom igång och
det blev pris på strömmingen, återhämtade de sig också snabbt efter
ofreden. Vad som finnes kvar av byggnader och bohag från
1700-talet i gårdarna vittnar snarast om ett visst välstånd. Och när
hemmasonen Matts Persson därför, tjugofemårig, pigg och vaken, liten, men
stark och vig, ger sig hemifrån, torde han inte ha behövt hysa någon
oro för sin mors och sina syskons bärgning. Han kunde helt ägna sig
åt sin egen karriär.
Vi återgå till hans egen skildring, som nu hunnit fram till 1737.
»Geck ifrån Stockholm sent om hösten, för Kåcksgosse med 3
plåtars lön i månan, fast jag var stor och stark, kom uti Juldagarna uti
Norrsiön uti en farlig storm, som ref sunder alla wåra Segel, och miste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
