Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverstråhles Lindö. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i56
Th ure Nyman
Gustaf Silfverstråhle föddes där 1748, och han dog sammastädes
1816 med namn och värdighet av hovjunkare. Redan dessa bägge
fakta ge vid handen, att det inte är någon äventyrare vi ha att göra
med, och det är ju påfallande, hur fåtaliga den sortens människor
överhuvudtaget äro under frihetstiden, merkantilismens tidevarv, och
den period som följde, om vi jämföra med 1600-talet. De krigiska
bragdernas tid var förbi. Lyckan fick jagas på andra vägar, och man
började söka den på närmaste håll. Det var vad Gustaf Silfverstråhle
gjorde.
Hävderna ha för övrigt inte mycket att berätta om honom, men i
Fredrik Boyes konstnärslexikon får man veta, att han hade »mycket
sinne för konsten» och var »en behaglig landskaps-teknare, samt
skicklig i crayon och lavur med tusch». Han har också lämnat efter
sig en skissbok, som nu förvaras i Konstakademiens bibliotek. Dessa
teckningar visa en lätt hand och en böjelse för det pittoreska och
gärna en smula svärmiska, samtidigt som de tyda på en viss torrhet i
uppfattningen.
Efter dessa knapphändiga men ändå ganska belysande antydningar
om mannen få vi vända oss till den gård, som en gång var hans hem,
för att se vilka upplysningar vi kunna hämta om människan ur miljön.
Anläggningen består, i det skick den nu befinner sig, till
huvudsaklig del av en manbyggnad, vars karolinska grundform gör sig starkt
gällande under den gustavianska omklädnaden, samt några
ekonomibyggnader utan nämnvärt intresse, såvida man inte för
kuriositetens skull vill nämna ett nu för tiden till vedbod använt lusthus med
en dorisk tempelfasad, ett typiskt utslag av nyklassicismens
renlärighet.
Härtill ansluter sig en numera något förvildad park med halvt
igenvuxna dammar och glesnade askalléer, som sträcka sig ned emot
Mälaren utan att riktigt nå fram.
Några steg ifrån stranden ligger en hydda med halmtak, fotad på
klippan, som stupar brant ned mot vattnet, och omgiven av
moss-klädda stenar och mörk barrskog men med fri utsikt över
Mälarfjärden.
Det är till denna boning för en eremit och till manbyggnadens
herremanshus vårt intresse för Lindö framförallt knyter sig.
Ingendera är tyvärr bevarad i ursprungligt skick, men vad som återstår kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
