Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taklagsöl. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAKLAGSÖL
Av GÖSTA BERG
YGGMÄSTAREN in effigie, som trasig och utan värdighet dinglar
på galgen över sitt nästan färdiga hus, se där en bild som numera ej
sällan möter åtminstone stockholmaren på hans vårpromenader,
bild x. Ibland kan byggmästaren själv bara vara antydd genom ett
par gamla byxor, ibland kan man också ha nöjt sig med ett jättelikt
frågetecken, utskuret i papp, bild 5. Var och en vet, vad allt detta
betyder: murare och timmermän ha inte fått dricka taklagsöl på
huset, den snåle byggmästaren har haft sina anmärkningar på flit eller
löneanspråk och ansett, att trakteringspengarna kunde finna bättre
användning. Man må nu hysa vilken mening man vill om
smakfullheten i denna påminnelse, men man må icke tro, att den är någon
nyhet i »vår demokratiska tid». En gammal murare, som nu intar en
av de mest framskjutna platserna i Stockholms kommunalförvaltning,
har berättat mig, att han var med om att hänga ut en sådan
byggmästare på Söder redan på 1880-talet. Säkert var det emellertid inte
så mycket det uteblivna kalaset som fastmera förolämpningen mot
det hedervärda timmermansskrået, som kom även de gamla sansade
mästarna att deltaga i denna drastiska skämtan. Det var med andra
ord yrkesstoltheten, som krävde erkännande åt »dem som byggt huset»,
den yrkesstolthet, som Sigfrid Siwertz präglade till ord, när han i det
grandiosa festspelet vid Stockholms stadshus’ invigning lät
timmermannen stiga fram bland de andra yrkesmännen och säga:
»Här stå vi tripp, trapp, trull, men finast trull,
för det är jag, gott folk, som kröner verket,
och från mitt timmer hänges taklagskransen.
Vad vore bygget utan tak och torn?»
Fick man sitt gille däremot, och det var och är ju det normala,
pryddes takresningen med en stor och pampig krans av grönt, ofta
13 — Svenska kulturbilder IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
