- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Fjärde bandet (del VII & VIII) /
192

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taklagsöl. Av Gösta Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i86

Gösta Berg

typer. På det nordsvenska kulturområdet bildas festnamnet
regelbundet av »kroppås» pius den gängse termen för arbetsgille. Sålunda
heter det »kråbbåskanna» i Leksand, »krobbåsbullen» i Jämtland,
»kråbbåsöl» i Västerbotten etc. I Västergötland och Dalsland heter
det »ryggåskanna» och »ryggåsekalas», från Skaftön i Bohuslän
finnas antecknade namnen »åspotta» och »kransöl», men i sydvästra
Sverige möter allmännare ord på tak-, taklag-. Sålunda växlar redan
i Sörmland och Västmanland kroppåskanna med »taklagsöl» och
»takkanna», i norra Östergötland heter det »taklagsgänge», i Småland
»täckeöl» och på Gotland som redan anförts »täckating». Hit hör
också det blekingska »spantölet)). Att riksspråket upptagit ordet
taklagsöl, beror väl delvis just på den indifferenta betydelsen, den kan
lika väl gälla ett gammalt åstak som ett modernt takstolstak.

Granska vi närmare de skildringar, som äro oss tillgängliga av hur
vid ett taklagsöl tillgick, ge de i allmänhet ett ganska färgblekt och
intresselöst intryck. I vissa bygder firades emellertid kalaset uppe i
takresningen. Som redan nämnt var så förhållandet på södra Dal,
där man lade plank på de översta åsarna, så att man fick ett golv att
sätta bordet på. Dit fingo flickorna klättra upp med trakteringen på
stegar. »Å så drack de halvan å så fick de en sup för var gång de
hurra å då va det liv å grej. Det var hela grannelaget å alla vänner
som skulle vara med.» Också från Skåne berättas, att »sedan skulle
alla sitta upp på sparrverket, då husfadern kom ut med brännvin och
något tilltugg, vilket skulle förtäras på sparrverket. För varje sup
som inmundigas, utbringas ett väldigt hurra. När detta var gjort
kastades flaska och glas till marken för att sönderkrossas, det sades, att
annars blev det ingen tur i huset» (Vallby socken).
Glaskrossnings-ceremonien är känd också från andra orter i Skåne, men uppåt
landet har jag endast antecknat den från huvudstaden (vid
uppsättningen av torntuppen på Riddarholmskyrkan någon gång på 18
ootalet). I Tyskland, där dessa festligheter överhuvud ha fått en rik
utveckling, hör glaskrossningen i samband med »timmermanstalet)),
ett slags lyckönskningsanförande av äldste timmermannen, till de allra
vanligaste upptågen.

Såsom i föregående uppsats antytts, spelar gröt en viktig roll vid
husbyggesarbetet över huvud taget. Från Hällestads socken i
Östergötland finnes en uppgift, att arbetarna på ett husbygge skulle ha
gröt takläggningsdagen. Enligt en uppgift från Västmanland från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-4/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free