Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »DEN STORA ÖRJANENS» UPPSTÄLLNING I STORKYRKAN. 79
Göransbild i G:a Uppsala kyrka, där gruppen satt »bak i kyrkian öfwer
dören». (Denna bild, som ännu nämnes i ett inventarium från 1694, blef
antagligen ett rof för lågorna vid 1696 års brand, då inventariet af år
1703 berättar den vara »wijd Elden upbränd»); i Hemse kyrka på Gottland
är drakstriden också målad öfver ingången till koret. Mera troligt är
likväl, att den suttit på ena sidan om koröppningen. Så var fallet i
Danmarks kyrka. En resenär på 1600-talet — den danskfödde gruf- och
stadsmekanikern Gerhard Stalhoff från Falun — såg där »paa trallvercket
mellor» choret och kyrchen — midt öffr dörren et crucifix, på hues högre
stide ved muren S. Jörgen strider med drachen, aff træ skorens
(Itinera-rium Sveciæ, 1660 MS i Uppsala universitetsbibliotek, delvis tryckt i
Upplands fornminnesförenings tidskrift band III).
I alla dessa fall är hufvudsaken klar: S. Göransgruppen har
ingenstädes varit lyftad upp på någon sockel öfver golfvet, utan haft sin gifna
plats vid väggen på en konsol eller en »läktare». Efter äldre dokuments
vittnesbörd känner åtminstone undertecknad intet fall där förhållandet
varit annorlunda.1
Måhända kunde i detta sammanhang ännu en sak vara att påpeka.
Det gäller frågan om den stockholmska Örjanens prinsessa. Enligt
»sockel-förslaget; skulle äfven hon lyftas upp på samma plan som den kämpande
riddaren. Emellertid är att märka att medan en hel del exemplar af mer
eller mindre väl bibehållna skulpterade Görans-bilder i eller från svenska
kyrkor kommit till våra dagar, är, så långt undertecknads kännedom sträcker
sig, ingen prinsessa påvisbar lika litet som någon sådan omnämnes i de
beskrifningar som ofvan anförts. Det tyckes alltså, som skulle hon i
allmänhet på intet sätt som nödvändig behöft ingå i ensemblen. Antagligen
icke heller i Storkyrkogruppen. Doc. Roosvals antagande — till hvilket
han af flere skäl kommer — att hon ursprungligen ställts som krönfigur
öfver det framspringande hörntorn, i hvilket de två sidorna af
Göranskapellets träskrank lupit samman, där hon något aflägsnad och
hufvudsakligen i egenskap af dekoration icke får tillfälle att träda i någon
närmare kontakt med hufvudgrupper tyckes hafva skäl för sig. Någon
anledning, hvarken historisk eller estetisk, till att låta henne frånträda
denna sin mera underordnade plats, synes alltså icke föreligga.
i Då Linné (i »Skånska resan»! från Falsterbo kyrka berättar, hur »fram wid
altaret stod S. Jöran på golfwet in efifigie», finnes här ingen anledning att tänka på
någon primär uppställning (pä postament). Det antagliga är väl, att den afdankade
stackars riddaren fått krypa i skamvrån vid sidan af och så godt sig göra lät skyld
af altarbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
