- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
45

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man hade lång utsikt åt söder, visade solen sin
ovankant över horisonten. Men den steg icke
perpendiku-lärt, utan snedt, så att vid full middag hade den icke
fått mer än yttersta överkanten klar från horisonten.
Det var en blek sol utan spår av hetta i strålarna och
man kunde stirra rakt in i den utan att det gjorde ondt
i ögonen. Den hade icke väl hunnit middagshöjden,
förrän den började snedda tillbaka under horisonten
och en kvart över tolv kastade jorden åter sin skugga
över landskapet.

Män och hundar jagade framåt. Både Liusan Dag
och Kama voro vildar, vad magarna beträffar. De
kunde äta när som helst och hur som helst, ibland
oerhörda kvantiteter för att sedan svälta hela dagar. Vad
hundarna beträffar åto de blott en gång om dagen, och
då fingo de sällan mer än ett skålpund torkad fisk var.
De voro glupskt hungriga, men på samma gång i
utmärkt skick. Liksom hos vargarna var
näringsprocessen hos dem starkt ekonomisk och fullkomlig.
Ingenting gick förlorat. Varenda partikel de åto omsattes i
energi. Och Kama och Ljusan Dag voro alldeles som
de. Den minsta föda gav också dem rent av överflöd av
kraft. En man, veknad av civilisation och bara
sittande vid sitt skrivbord, skulle ha blivit mager och
kraftlös av den kost som höll Kama och Ljusan Dag på
höiden av fysisk uthållighet. De visste vad mannen
vid skrivbordet aldrig vet, hur det kändes att alltid vara
hungrig och alltid kunna äta. Alltid hade de strykande
aptit och aldrig hade de en aning om vad dålig
matsmältning vill säga.

När klockan blev tre på eftermiddagen, försvann
den långa skymningen i natt. Stjärnorna kommo fram,

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free