Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmar och drömtydning — vad innebär en dröm? - Freuds drömlära - Duva — fredens symbol i krigets tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746 DUVA
För ett stort antal drömmar äger den obestridligen
giltighet.
Följande drömtydning, hämtad från den
amerikanske forskaren Monroe A. Meyer, kan måhända ge en
uppfattning om hur Freuds teori tillämpas i
praktiken.
En normal och prosaisk ung gift kvinna drömmer
att hon går i skor av massivt guld. Vad kan denna
kuriösa och skenbart så oskyldiga dröm betyda? Under
drömanalysen erinrar sig drömmerskan, att
guldskorna påminner om ett par guldlamskor, som en
väninna till henne burit på en middagsbjudning, där
hon nyligen varit gäst. Det visar sig vidare, att
drömmerskan är svartsjuk på ägarinnan av guldskorna —
hon avundas henne både hennes make och hennes
förmögenhet. Nu är tydningen klar: i drömmen går hon
själv i guldskor, dvs. hon identifierar sig med
väninnan, drömmen skänker henne både den man och den
förmögenhet som hon hyser en förbjuden lust till.
Drömmen är med andra ord en uppfyllelse i
symbolisk, åskådlig form av en djupt liggande önskan.
Det är ofta minnen från föregående dag som dyker
upp i drömmen, men undersöker man drömmen mera
ingående, finner man, att den rymmer material från
drömmarens hela liv. Det är en märklig egenskap hos
drömmen, att den synes förfoga över allt vad vi
upplevt, tänkt och känt.
Även i andra hänseenden skiljer sig drömmens
psykologi starkt från det vakna livets.
Drömlitteraturen innehåller t. ex. ett stort antal skildringar av
drömmar som bevisligen varat blott några ögonblick men
vilkas innehåll ändå omspänner stora tidrymder. Den
danske författaren Erik Bögh berättar följande: En
yngre officer drömmer, att han är på bal tillsammans
med en flicka som han livligt intresserar sig för. Han
råkar i delo med en rival, och följden blir en duell
som man utsätter att äga rum en av de följande
da
garna. Under tiden ordnar den unge mannen sina
affärer, skriver åtskilliga brev, bl. a. ett till sin mor på
flera tätt skrivna sidor, vilkas innehåll han efteråt
kan erinra sig ord för ord. Slutligen är tidpunkten för
duellen inne. Sekundanterna mäter upp avståndet
mellan de båda antagonisterna, dessa intar sina platser,
skotten smäller — och i samma ögonblick vaknar
drömmaren och ser genom fönstret krutröken av ett
skott varmed hans hyresvärd velat skrämma bort en
svärm fåglar i trädgården. Troligen var detta skott
den yttre anledningen till hela den långa drömmen!
Hur skall en sådan dröm förklaras? Man har antagit,
att hjärnan skulle rymma bortglömda fantasier om
hela händelseförlopp som skulle kunna aktualiseras
genom någon yttre anledning och låta drömmaren
uppleva det tidsomspännande förloppet på några korta
ögonblick.
Inom själsläkekonsten, särskilt psykoanalysen,
spelar undersökningen av patienternas drömmar en stor
roll. Även i Sverige har psykoanalytiskt inriktade
forskare och praktiker gjort försök med
drömtydningar. Ett originellt bidrag kommer från
psykotera-peuten Poul Bjerre i hans bok Drömmarnas naturliga
system (1928). Där tolkar han drömmarna i enlighet
med sin lära om själslivets »psykosyntetiska tendens»,
dvs. psykets förmåga till självläkning genom att
spontant avreagera komplexen. Han betraktar drömarbetet
som det viktigaste medlet härför och ser alltså
drömmandet som försök till självläkning. — Drömmarnas
yttre karaktär och olikartade egenskaper har i Sverige
utforskats av psykologen Olof Lindhe {Hur vi är i våra
drömmar, 1947), som med vetenskaplig apparat har
försökt utreda bl. a. varför vi drömmer, vilka element
drömmarna är sammansatta av samt hur och varför
vi drömmer på olika sätt. Hans framställning synes ge
vid handen att det i drömmarna finns faktiskt
material att bygga personlighetsanalys på.
FREDENS SYMBOL I KRIGETS TJÄNST
Duva. I Sverige finns två olika arter vilda duvor,
ringduvan och skogsduvan. Båda är övervägande
blå-grå till färgen, men ringduvan har ett par vita fläckar
på ömse sidor om halsen och är betydligt större än
skogsduvan. Den är också den vanligaste och har den
vidsträcktaste utbredningen. I norr går den ända upp
i Norrbotten. Hos oss förekommer den oftast i
barrskog, där den bygger ett mycket enkelt, öppet bo av
ris och kvistar. Ungarna är, då de kläcks, blinda och
nästan nakna. De uppföds till en början med en
ostlik-nande massa, som föräldrarna stöter upp ur krävan.
Ringduvans förnämsta föda utgörs av barrträdens
frön, spillsäd, åkerärter, ekollon och späda blad. Men
den kan även äta snäckor, insekter och bär.
Ringduvorna är mycket skygga fåglar, så skygga,
att de t. o. m. lätt överger sina bon, om de skräms
upp från dem. Trots sin skygghet har de emellertid
ökat i antal under de senaste åren, troligtvis på grund
av den förföljelse som människan har utsatt
rovfåglarna för. Det förefaller också som om ringduvorna
börjar lägga bort sin skygghet. De häckar allt närmare
och närmare människornas bostäder.
Med skogsduvan är det annorlunda. Den har tyvärr
blivit sällsyntare hos oss under de senare åren. Detta
beror framför allt på att skogsduvans boplatser
förstörts genom den moderna skogsvården, som
hänsynslöst gallrat ut de gamla ihåliga träden i skogsmarken.
Skogsduvan är nämligen hålbyggare och häckar i ihå-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
