Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappland — fjällens och malmens land - Hur Lappland blev svenskt - Malmens och kraftverkens land - Turiststationer och nationalparker - Städerna i Lappland - Larsson, Carl — det svenska hemmets målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2138 LARSSON
ruinen där dateras till 1602. 1631 började man anlägga
nybyggen i Jukkasjärvi, och sedan Nasafjälls
silvergruva m. fl. gruvor börjat tagas i anspråk från
1630-talet, tog den fasta bebyggelsen i Lappland fart.
Gruvdriften i Gällivare tog sin början 1742, och sedan S. G.
Hermelin i början av 1800-talet börjat sina
bruksanläggningar och arbeten för Norrbottens förkovran,
utvecklades särskilt bebyggelsen i Lule lappmark.
Sedan han måst nedlägga sin verksamhet, fortsatte dock
utvecklingen, och på 1860-talet hade
nybyggarbefolk-ningen i norra Lappland redan vuxit till nära 6 000
personer. Konflikter mellan nybyggarna och lapparna
ledde till fastställande av den s. k. odlingsgränsen
1867-68 ovan vilken nybyggen inte skulle få anläggas.
Malmens och kraftverkens land
Lappland förblev länge en mycket isolerad del av
landet. För Linné blev hans lappländska resa i början
av 1730-talet ett verkligt vildmarksäventyr i obebodda
och okända trakter, den nutida resenären färdas
däremot i bekväma och snabba järnvägsvagnar eller
lands-vägsbussar. Den sista stora förändringen kom genom
igångsättandet av järnmalmsbrytningen i Kiruna och
Gällivare och färdigställandet av järnvägslinjen Luleå
-Narvik kring sekelskiftet 1900. De moderna
skogsindustrierna vid älvmynningarna medförde likaså att
de lappländska skogarnas ekonomiska värde steg. Den
långa inlandsbanan från de jämtländska
gränstrakterna söder om Vilhelmina hela vägen strax öster om
de stora sjöarna ända upp till Gällivare har öppnat
nya utvecklingsmöjligheter i de otillgängligaste
delarna av landskapet, likaså de många, nya
väganlägg-ningarna in till fjällbygderna. Tillkomsten av de
väldiga kraftverken Porjus och Harsprånget vid Stora Lule
älv, där utbyggnadsarbetct nu fortsätts, samt
fullbordandet av kraftledningsanslutningen med Sydsverige
har i hög grad ökat Lapplands roll inom det svenska
näringslivet.
Turiststationer och nationalparker
Lappland har även fått en annan betydelse för
Sveriges folk. Vid sidan av Jämtland har det blivit det
stora turist- och fjällsportlandet. Dess fjälltrakter
genomdrages i våra dagar av rösade vandringsleder,
hyddor och turiststationer underlättar färderna, och
på sina ställen har man t. o. m. fått väl mycket av det
goda. Emellertid har stora nationalparker avsatts till
naturens skydd, de största omfattande Stora
Sjöfalls-landet och Sarek.
Se även artikeln Naturskydd.
Städerna i Lappland
Landskapets städer är av naturliga skäl få och helt
nya.
Störst är Kiruna, som tillkom 1948 genom att hela
Jukkasjärvi kommun ombildades till stad. Medelpunkt
är det 1899 i samband med den då begynnande
malmbrytningen grundade samhället (municipalsamhälle
1908) på sluttningen av berget Haukivaara ned mot
sjön Luossajärvi. Ortens utveckling sammanhänger
helt med exploateringen av fyndigheterna i
Kiiruna-vaara på andra sidan sjön och Luossavaara norr om
bebyggelsen. En äldre och mera jordbruksbetonad
bebyggelse är Jukkasjärvi gamla kyrkby 2 mil längre österut
och en rad byar i Vittangi ytterligare 6 mil österut.
Större delen av stadsområdet upptas emellertid av
fjällvärlden upp mot norska gränsen, där Kebnekajse
utgör ett imponerande »stadsberg». Till ytvidden är
Kiruna världens största stad, 14 137 km2, men räknar
blott 20061 inv. (1953).
Lycksele har sedan gammalt varit huvudorten i södra
Lappland. Förbättrade kommunikationer —■ 1924 fick
samhället järnvägsförbindelse med stambanan genom
övre Norrland —■ och de omgivande skogsområdenas
stigande ekonomiska värde gav orten ökad livskraft.
Själva kyrkbyn torde ännu 1830 blott ha räknat ett
50-tal inv. Med sina läroanstalter, däribland ett
små-skoleseminarium, kraftverk, träindustrier och övriga
fabriksanläggningar har Lycksele, som blev
municipalsamhälle 1900, köping 1929 och stad 1946, 3 657 inv.
1953-
DET SVENSKA HEMMETS MÅLARE
Larsson, Carl (1853-1919). Knappast någon
konstnär har så som Carl Larsson blivit älskad av sin
samtid. Det berodde inte så mycket på de konstverk
som han arbetade mest med och satte största ära i att
genomföra utan på en rad av ganska anspråkslösa
böcker med färgreproduktioner efter akvarellerade
teckningar från hans hem i Dalarna. Ett hem hette den
första av dem (1899); flera andra följde efter. Det som
nog fängslade mest var själva tonen i hans text, därhän
okonstlat och rättframt berättade om sitt liv, om sin
älskade hustru och deras många barn, om
vardags-trevnaden och festglädjen, om den svenska sommarens
ljuvlighet men också om motgångar och sorger. Här
lärde man känna honom som en frisk och gladlynt,
givmild och lycklig människa i en ovanligt harmonisk
familjekrets, och den konstnärliga kvaliteten i hans
verk vann säkert inte på långt när människors
hjärtan på samma sätt som det han berättade om sig och
sina närmaste och det hans bilder visade av
hemtrevnad och lyckligt familjeliv.
Detta är den ena sidan av hans liv. När han med
kärlek och tacksamhet tänkte på de sina, så hade
han skäl till det. Det var från sin Karin och sitt hem
som han i grunden hade allt det som gjorde hans liv
så ljust och lyckligt som det syntes. Han var född i
fattigdom och hade vuxit upp i bitter nöd, livnärde sig
redan från trettonårsåldern som retuschör hos en
fotograf och sedan som reportage- och illustrationsteck-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
