Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftskepp — lättare än luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTSKEPP
2199
LZ 127, »Graf Zeppelin», förd av dr Eckener, erhåller bränslepåfyllning vid uppehållet i Los Angeles efter den första
non-stop-flygningen över Stilla havet i samband med världsomflygningen 1929. Bränslet var en gasblandning med ungefär samma
specifika vikt som luften. Härigenom blev flygvikten oförändrad även på långa distanser.
LÄTTARE ÄN LUFTEN
Luftskepp. Efter den store tyske konstruktören
Zeppelin kallas de motordrivna luftskeppen ofta
zep-pelinare, men i själva verket var greve Ferd. Zeppelin
ingalunda den förste som konstruerade och flög dylika
farkoster. Man får gå tillbaka till 1852 för att finna
de första konstruktionerna på området: då flögs
nämligen ett litet styrbart luftskepp (med en 5 hk
ångmaskin som drivkraft!) av fransmannen H. Giffard. Det
säger sig dock självt att några avancerade
konstruktioner inte kunde framkomma förrän
förbränningsmotorer av lätt typ stod till förfogande. Det årtal som
markerar denna övergång är 1884, då fransmännen
Renard och Krebs byggde det för militära ändamål
avsedda luftskeppet »La France». Bland alla dem, som
härefter förde den nya tekniken framåt, var dock greve
Zeppelin den vars insatser haft den största
räckvidden. Hans delvis av den tyska krigsmakten understödda
arbete på området började 1890 och kröntes med en
första framgång 1900, då »LZ 1» gjorde sin första
lyckade provtur. Den grundläggande princip, som
Zeppelin härvid hade kommit fram till, var att göra
flygkroppen helstyv, dvs. bygga den som en lätt
fackverks-stomme av aluminium, klädd med väv. Invändigt
an
ordnades ett stort antal gassäckar, som var för sig
kunde fyllas med vätgas. Trots en serie allvarliga
missöden, som kulminerade i katastrofen vid Echterdingen
1908, lyckades Zeppelin (understödd av
Zeppelinsäll-skapet) uppbringa medel för experimentens
fortsättande och vann omsider gehör för sina idéer även
utomlands, där zeppelinare byggdes på licens. I hög grad
bidrog hans chefskonstruktör, dr Hugo Eckener till
denna framgång, särskilt sedan han 1910 övertagit
ledningen av den flygtekniska utvecklingen hos
Zeppe-linbolaget. I detta samband bör också erinras om de
insatser som gjordes av den tyske motorkonstruktören
W. Maybach, vilken tidigare varit Daimlers
medarbetare. Hans kompakta högeffektiva motorer för
zeppelinare har med små modifikationer kunnat utnyttjas
även för flygplan. Av följande tabell, som
representerar en urvalsserie, framgår hur luftskeppen av
Zep-pelins och hans efterföljares konstruktioner
utvecklades fram till 1938 - det år som kan anses markera
början till slutet på de stora luftskeppens av
katastrofer överfyllda historia, då systemet »tyngre än luften»
definitivt befanns vara det överlägsna även för
inter-kontinental flygning, bl. a. på grund av sin långt större
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
