Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftvärn — från ballongjakt till reaplansbekämpning - Det svenska luftvärnets födelse - Fredsorganisationen tar form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTVÄRN 2201
T. v. 40-mm-pjäsen har modellåret 1948 och väger 4 000 kg. Den presterar en eldhastighet av 240 skott i minuten.
Utgångs-hastigheten är inte mindre än 1000 m/sek., och varje projektil väger 1 kg. — T. h. Bofors’ 57 mm luftvärnsautomatkanon
— vikt 6 500 kg — ersätter efter hand äldre 7,5 cm luftvärnskanoner. Dess vattenkylda eldrör slungar ut sina 3 kg:s projektiler
med en hastighet av 830 m/sek. och till ett antal av 120 skott/min.
FRÅN BALLONGJAKT TILL REAPLANSBEKÄMPNING
LUFTVÄRN. Beskjutning av luftfarkoster förekom
sannolikt första gången under fransk-tyska kriget
1870-71. För förbindelse mellan det belägrade Paris
och de av tyskarna obesatta delen av Frankrike
användes då ballonger, som förföljdes och besköts av
tyska kavalleriförband.
I och med att flygplan började användas som
stridsmedel i början av andra världskriget, uppstod
emellertid ett allvarligare behov av effektiva motmedel på
marken mot detta nya krigsredskap. Till en början
användes vanliga markartilleri pjäser, som med
provisoriska anordningar kunde ges den elevation, som
var nödvändig för beskjutning av luftmål. Efterhand
konstruerades i stället särskilda luftvärnspjäser
med speciell instrumentutrustning, med vars hjälp
man fortlöpande kunde följa målets bana i luften. Det
luftvärnsartilleri, som sålunda skapades, omfattade
vid krigsslutet över 2 000 pjäser i Tyskland och
närmare 1 000 i Frankrike.
Det svenska luftvärnets födelse
Även i Sverige försökte man till en början tillgodose
behovet av luftvärnsvapen genom provisoriska
förändringar på fältartilleripjäser. 1922 övergick man
emellertid till försök med artillerimateriel särskilt
konstruerad för luftvämsändamål. Från denna tid
anses också vårt nuvarande luftvärn leda sitt ursprung.
Genom 1925 års härordning fastställdes, att
dåva
rande Karlsborgs artillerikår skulle bilda stommen till
vårt första luftvärnsregemente. Det nya förbandet
sattes upp 1928 och fick namnet Karlsborgs
artilleriregemente (A 9). Redan på hösten samma år deltog
regementet med ett luftvärnsbatteri i fälttjänstövningar
i Skåne.
I 1936 års försvarsordning utvidgades luftvärnet med
bl. a. Östgöta luftvärnsregemente (A 10), som började
sättas upp 1938 och förlädes till Linköping.
Fredsorganisationen tar form
Grunden till övriga förband, som skulle komma att
ingå i luftvärnets organisation enligt 1942 års
försvarsordning, lades 1939—41, huvudsakligen genom
permanenta detachement ur A 9 och A 10 till
Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Luleå samt ur Wendes
artilleriregemente (A 3) till Malmö. 1942 års
luft-vämsorganisation är alltjämt bestående och omfattar
följande förband:
Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1), Karlsborg
Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2), Linköping
Stockholms luftvärnsregemente (Lvg), Norrtälje
Skånska luftvärnskåren (Lv4), Malmö
Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5), Sundsvall
Göteborgs luftvärnskår (Lv6), Göteborg
Luleå luftvärnskår (Lvy), Luleå
Luftvärnets kadettskola är ansluten till Lv 2 i
Linköping. Luftvärnsofficersskolan är sammanslagen med
artilleriets, ingenjör- och signaltruppernas motsvarande
skolor till Artilleri- och ingenjörofficersskolan i
Stockholm. Luftvärnets skjutskola är förlagd till Väddö på
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
