Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftvärn — från ballongjakt till reaplansbekämpning - Fredsorganisationen tar form - Svenskt luftvärn av hög kvalitet vid andra världskrigets utbrott - Luftvärnet på efterkälken i utvecklingen - Den nya luftvärnsmaterielen — teknikens underverk - Modernt luftvärn »före» sin tid - Luftvärnets krigsförband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2202 LUFTVÄRN
Upplandskusten, och Radarskolan är belägen i
Göteborg.
I spetsen för truppslaget står en luftvärnsinspektör,
ingående i arméstaben.
Svenskt luftvärn av hög kvalitet vid andra
världskrigets utbrott
Materiellt stod det svenska luftvärnet på en hög nivå
i slutet av 1930- och början av 1940-talet, och dess
standard kunde mäta sig med stormakternas. Pjäserna
utgjordes huvudsakligen av 20 och 40 mm
automatkanoner samt 7,5 och 10,5 cm kanoner, till större delen
goda Bofors-konstruktioner, som låg väl i paritet med
stridsflygets dåvarande utveckling. Alldeles särskilt
gällde detta 40-mm-pjäsen, som såldes till och
användes av ett stort antal främmande länder under andra
världskriget. Det svenska luftvärnets kvalitet
demonstrerades i någon mån av de talrika nedskjutningar av
överflygande utländska flygplan, som ägde rum under
beredskapsåren och som skulle ha varit betydligt fler,
om inte gällande bestämmelser tvingat luftvärnet att
avge varningsskott före verkningselden.
I de krigförande ländernas arméer spelade
luftvärnet en framträdande roll vid alla större operationer,
liksom också vid skyddet av befolknings- och
industricentra m. fl. territoriellt betonade uppgifter.
Nedskjut-ningsprocenten var ofta betydande, och luftvärnet
torde - enligt vad senare forskning givit vid handen
-ha haft minst lika stor andel som jaktflyget i
exempelvis det framgångsrikt genomkämpade slaget om
England under »Blitzen» i början av kriget. Även de tyska
V 1-bomberna i slutet av kriget kunde framgångsrikt
bekämpas.
Luftvärnet på efterkälken i utvecklingen
Under andra världskrigets senare år och under de
år som gått efter krigets slut, utvecklades
stridsflygplanens prestanda med lavinartad hastighet, i
synnerhet sedan reaktionsdriftens möjligheter börjat
utnyttjas. Flygplanen fick därigenom ett betydande försteg
framför luftvärnspjäserna i utvecklingen, vilket
särskilt gjorde sig gällande ifråga om hastigheten. Först i
slutet av 1940-talet kunde detta försprång inhämtas
genom avsevärda förbättringar av luftvämsmaterielen.
Den nya luftvämsmaterielen — teknikens underverk
Modernt luftvärn fångar och mäter in sina mål med
radar, som »ser» även i moln, dimma och mörker. Den
svenska spaningsradarn har en räckvidd av 100 km
mot större flygformationer och 60 km mot enstaka
flygplan. De värden som erhålls härvid överförs till
och omräknas blixtsnabbt i sinnrika instrument till
skjutelement, som på elektrisk väg vidarebefordras till
pjäserna. Genom särskilda maskinella anordningar,
s. k. servomotorer, riktas dessa automatiskt mot
målet, som följs kontinuerligt, så länge det kan nås av
radarn. Avfyringen sker elektriskt och gemensamt för
flera pjäser. Även laddningen är automatisk och
pågår tills de på pjäsen anbragta
ammunitionsmagasi-nen är tömda. En modern luftvärnspjäs är med andra
ord något av ett teknikens underverk, som kan riktas
in, följa målet, skjuta och laddas om utan att någon
människa befinner sig närmare den än ett par hundra
meter.
Ammunitionen har också förbättrats.
Sprängladdningen är större och är t. ex. för en 40 mm granat
tillräcklig för nedskjutning vid träff var som helst i ett
tvåmotorigt plan. Grövre projektiler kan förses med
zonrör, dvs. inbyggda radarapparater i miniatyr, som
får granaterna att krevera, då de kommer inom ett
visst avstånd från målet. Projektilens hastighet ökas
genom s. k. underkalibrering, dvs. kalibern minskas
genom särskilda anordningar, då den lämnar pjäsens
mynning.
Modernt luftvärn »före» sin tid
För närvarande ligger därför luftvärnet betydligt
före stridsflyget och kan utan svårighet riktas mot och
med god verkan beskjuta flygplan med
överljudshas-tighet, något som för övrigt dokumenterats under
kriget i Korea 1950-53. Med den nya materielen har
luftvärnets verkan i själva verket ökats till 100-faldiga
och mer, jämfört med vad det kunde prestera vid andra
världskrigets slut.
Goda exponenter för luftvärnets nya giv är Bofors’
40 mm, 57 mm och 12 cm efterkrigskonstruktioner,
samtliga automatiska. 40-mm-pjäsen är en högklassig
förbättring av 1930-talets ryktbara automatkanon med
samma kaliber; bl. a. har eldhastigheten ökats till det
dubbla, 240 skott min. För 57 mm och 12 cm pjäserna
är motsvarande siffror 120 resp. 70 skott/min.
Dessa pjäser är upptagna i det program för arméns
materielfömyelse, som antogs av riksdagen 1953. De
båda lättare håller redan på att införas i luftvärnets
organisation, under det att den tyngre är avsedd att
eventuellt komma i ett senare skede.
Luftvärnets krigsförband
Det luftvärn, som ingår i arméns krigsorganisation,
består av fältluftvärn, avsett för arméstridskraftemas
skydd, territoriellt luftvärn för skydd av industri- och
befolkningscentra, kraftverk, större broar o. d.,
flyg-fältsluftvärn samt järnvägsluftvärn. Fältluftvämets
krigsförband består bl. a. av luftvärnsdivisioner med
7,5 cm kanoner samt automatkanonutrustade
luft-vämskompanier, de sistnämnda organisatoriskt
ingående i infanteri- och pansarbrigadema. Det
territoriella luftvärnet och flygfältsluftvärnet utgörs av
lokal-försvarsförband, också organiserade i divisioner och
kompanier.
En annan indelningsgrund - med hänsyn till den
verksamma skottvidden - är fjärrluftvärn och
närluftvärn. Fjärrluftvärnet består av kanon- och auto-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
