Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(..562 |)
Han kunde ock möta den med samvetets
lugn, Han hade ej att förebrå sig någons o-
lycka, ej ouppfylda pligter, ej orättmätigt
förvärfvad egendom; utan tvärt om , alltför li-
ten omsorg för egen utkomst: ett fel hvaraf
han ensam led, och öfver hvars följder han
aldrig klagade.
De fria konsternas Akademi har i sina häf-
der anteknat, att han, en tid efter sitt röran-
de afsked derifrån, lutande mot grafven, och
med svigtande steg, understödde af vänskapen
och vördnaden, ännu en gång besökte Aka-
demiens Salar, och åtnjöt ett af sina käraste
nöjen, då han besåg expositionen af Svenska
konstnärers och deras lärlingars arbeten. Den.
na kraftyttring af hans lågande kärlek för
konsterna, var den sista, Han afled 14 dagar
derefter, den 1 Mars 1796, mer af lifskraf-
ternas upplösning än af bestämd sjukdom. Hans
stoft hvilar i den graf han sjelf hade valt på
S:t Catharinas kyrkogård.
Under betraktelsen af hans lefnadslopp,
hafva hans ädla sinnelag och hans egenskaper
blifvit nog kända att ej vidare behöfva skildras.
Friherre Adelcrantz var den siste af sin
ätt. Han hade aldrig varit fästad af Hy-
mens band, men var icke främmande för den
passion, som nästan alldeles fördrefven af sed”
nare tidens lättsinnighet, fordom någon gång
vållade förvillelser och olyckor; men i all-
mänhet bidrog till ädla bemödanden att blif-
va
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
