Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• ( 333 )
Barns, utan är fin Författares, och dennas
merendels ettdera, obegriplig, när han icke vet
fänka fin röft, när han förklemar henne, ofta
till äckel föraktlig: att icke Kunlkap blott,
utan ock Dygd, att jämnhet, ordentlighet,
noggrannhet i tänkefätt, fyfsla, omgänge,
hushållning, gående upp ur Scholan i Staten,
berodde, trodde Grekerne, pü fättet, näftan fagdt,
huru man läfte upp fina läxor: att de derföre
voro högft angelägne att aldrig brådfka, att
gå noggrannt till väga, att repetera, att aldrig
låta en fida, en rad, icke ett ord gås förbi,
utan att läras fullkomligen; på det Ynglingen,
fade de, icke, genom en vana af vårdslöshet,
måtte ila en gång, ockfå fom Man, tro fig
veta hvad han ej vet, och göra hvad han ej
gör . . . detta och dylikt annat, i
Upfoftrings-läran, kanike mera förgätet än onyttigt,
kunde framdeles någon gång famlas upp i
ruinerna af Grekernas fallna Lärohus: påettförfök,
huruvida Undervisningen kunde blifva
àllmän-lig och likväl enkel, nyttig och likväl lätt,
kunde man, åtminftone till en Scholbyggnad
kanike, uppföra ett Lacedémon i fmått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
