Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patkul, hvilken, likasom detta lands ridderskap i allmänhet,
var missnöjd med reduktionen och det svenska väldet och
derför sträfvade efter att uppegga inhemska och utländska
fiender. Då fördref visserligen den finska hären, hvilken under
general Otto Wellingk och generalmajor Georg Johan von
Maydell hade satt sig i rörelse frän norden, sachsarne från
Venden och jagade dem vid Jungfernhof (den 6 Maj) åter
öfver Diina. Men efter erhållen förstärkning öfvergick sachsiska
armén ånyo floden oeh begynte belägra staden Riga. Samtidigt
hade czaren, som nu fick’ freden med Turkiet afslutad, förklarat
krig emot Sverige och i September skickat guvernören i
Novgorod, furst Trubetskoj, emot Narva. Trubetskoj tågade utan
något motstånd genom Ingermanland, hvars innevånare hoptals
flydde emot Yiborg. Genast efter sin framkomst till Narva
begynte han belägra staden; i början af Oktober satte sig
czaren sjelf i rörelse och med de nya truppafdelningar, som
ständigt tillstötte, uppgick hela belägringshären slutligen till 40,000
man. Deremot hann stadens kommendant, Rudolf Henning Hörn
(af Rantz’ska ätten, hvilken ej bör förblandas med de finska
Horname), endast samla 1,800 man, men gjorde likväl ett tappert
motstånd. På denna fot stodo sakerna, då Karl XII i Oktober
landsteg i Pernau, medförande en här af 6,000 soldater ifrån
Sverige. Det hade först varit hans afsigt att skynda till Rigas
undsättning; men sedan han fått kunskap om, att konung
August redan afstått från belägringen beslöt han vända sig
emot Narva och förenade sig derför med Otto Wellingks finska
afdelning. Nu lemnades 5,000 man till Lifflands försvar och
de öfriga omkring 8,500 man (hvaraf nära hälften finnar) fördes
öfver Rakwere emot Narva. Ryssarnes förtrupp under
Schere-metjew kastades tillbaka vid Pyhäjoki, och den 20 November
1700 * stod den lilla svenska hären framför ryska
belägrings* Datum är efter svenska kalendern, hvilken från Februari 1700 till
Februari 1712 skilde sig från hela verldens tideräkning. Den svenska
regeringen befalde nämligen att bortlemna skottdagen år 1700, för att stämma
öfverens med »nya stilen», enligt hvilken detta år ej var skottår, ehuru det
var så i den »gamla stilen». Sålnnda råkade den svenska kalendern en dag
före gamla stilen, och förblef tio dagar efter den nya. Slaget vid Narva stod
således efter gamla stilen den 19 November och efter nya stilen den 30, men
efter tideräkningen i Sverige och Finland den 20 November. Få samma särj
böra äfven de följande tidsbestämningarne förstås. Ar 1712 återgick man till
gamla stilen på det sätt, att man på en gång insköt 2 skottdagar i Februari,
som sålunda detta åf erhöll 30 dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
