Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181!
„Ännu återstår oss ett minne. Det är icke någon
vetenskapsmans; det är icke någon stor mans. Det namn, som
vår kärlek i afton skrifvit här öfvorst bland de aflidnes*),
likasom den skrifvit det djupast i våra hjertan, tillhör holt
enkelt en student, en vestflnsk student.
Hans minne skall aldrig öfverlemnas till den finska
historiens häfder, och dock har ban offrat bela sitt lif, bela sin
själ for donna sin kärlok till fosterlandet, som var honom
dyrast af allt. Han har väl aldrig direkte ledt fäderneslandets
öde och dock har ban kanske verksammare ingripit deri, än
mången, genom den hängifna kärlek, han hyste för Finlands
ungdom, genom de idéer, han, sjelf idealist ända till
ytterlighet, kämpade for, genom den sannt fosterländska, från all
partiskiftning fria anda, ban sökte underhålla hos det unga
Finland. Jag vill icke här forsöka att närmare utlägga hvad
han varit. Yi veta det alla väl. Jag behöfver endast nämna
namnet Walfrid Alftan och det är nog, det är nog för att
anslå strängar djupt inne i våra hjertan. —Det är icke
stoltheten öfver ett stort namn, det är kärleken, som i afton
tecknat det uauin, som strålar emot oss här uppe.
De döde tala. De mana oss att söka fylla de platser,
do lemnat––
De dödes språk är det minne de lemnat efter sig. I så
fall har Alftan visserligen ännu icke tystnat och skall på längo
ej upphöra att mana det nu uppvexande slägtot till arbeto for
fosterlandets sanna väl. Och det monument, som snarligen
af finske studenter, qvinliga och manliga elever och vänner
•) Fonden bakom talare-estraden dekorerades nemligen af
Abo och Björneborgs läns vapen, å ömse sidor om hvilken stod en
sörjande genius, hållande i Iland en perguiuentsrulle, uppå hvilken
lästes de aflidne kamratcrnes namn. Ofvanför vapnet åter
strålade i stora bokstäfver af kronglas namnet Walfrid Alftan, och
ofvanför detta en stor studentlyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
