Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ej, såsom resenären, kastat blott en holt flygtig blick på do
invid de stora hafsfjärdama belägna holmarnas steniga
stränder, utan han har äfven sett de emellan dessa holmar
sig slingrande sunden, ocli de här och der djupt inträngande
vikarne, öfver hvilka lummiga björkar luta sina kronor, och
bakom hvilka furuskogen i högtidligt alvar reser sig för att
äfvenledes kunna få kasta en blick i den lugna vattenytans
kristallklara spegel. Han har lärt sig älska dossa holmar,
detta underbart skimrande vatten. Han har lärt sig känna
och akta det folk, som bebor dessa stränder och som i
vikarne, sunden och de brusande fjärdarne hafva sina bästa
åkrar och ur dem hemta sin silverglänsande, sprattlando
skörd.
Gerna inbjuder han läsaren till ett besök på dessa
holmar. Gerna vill han visa honom, som vuxit upp i skötet
af den finska furuskogen och lekt sina ystra lekar på ängar
omgifna af vidsträckta, böljande sädesfält, huru olika lifvet
gestaltar sig för en upplandsbo och för skärgårdens
bebyggare. Nåväl, må vi begifva oss af på en tur dit ut bland
klipporna och skären. Läsaren följer ju med? Må gå; huru
låugt ut skola vi då ställa vår färd? Till exempel 6 à 7
mil i sydvestlig rigtning från Åbo. Hvart komma vi då?
Till Korpo socken. Ett eget namn. En egen ort också.
När begifva vi oss af? I morgon.
Morgondagen är en skälm, vill man påstå, men den
morgondag, på hvilken läsaren och undertecknad begifva sig
af, är en vacker dag under vårvintern. På Abo torg hafva
vi träffat en Korpobo, som är villig att låta oss få plats i
sin släda. Beqvämt sitta vi väl ej, men det kan ej hjelpas.
Några mjölmattor och saltsäckar upptaga största delen af
slädan. Föret är ej heller det bästa, men luften angenäm,
gubben fryntlig och talträngd och vägen förkortas allt hvad
det lider. Redan hafva vi passerat Erstan, låtit hästen pusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
