- Project Runeberg -  Lännetär. Album, utgifvet af Vestfinnar / VII. /
89

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—K- 89 -H—

alnar lång och 8 alnar hög klostermnr skall hafva funnits
i behåll. Tiden och menniskorna hafva lika bidragit till
att utplåna Kökars kloster, ty den nuvarande kyrkans
murar skola sluta i sig mången sten från den gamla
klosterbygnaden.

Angående den halft förvittrade sten, som för
närvarande utgör trappsteget vid kyrkoingången, berättar
sägnen, att en helig munk, Peder Djekue, spått om den,
att då stenen blefve höljd af jord, var menniskones son
kommande i himmelens sky.

Tiden för spådomens fullbordan är snart inne, ty
det skall ej vara många vårar till förrän de
kyrkobesökande så hunnit skudda stoftet af sina fötter, att stenen
ligger der höljd af jord.

Man kan om Kökars helgedom åtminstone ej säga,
att „kyrkan ligger midt i hyn", ty Hamnö är belägen
ytterst åt vester i Kökars skärgård. Orsaken till
templets uppförande här får väl sökas deri, att den forna
klosterbyggnaden lemnat goda grundvalar och sten.

Naturen på det lilla Hamnö är fattig, ytterst fattig.
"Vid stränderna en och annan tynande al; i
bergsskrät-vorna en handfull gräs, och för resten hård granit
rundtomkring. Dess innevånare utgöras af presten och hans
familj, då Kökar nemligen har egen prest, samt, om jag
ej missminner mig, en fiskare. Ett stenkast från kyrkan
reser sig prostgården, till det yttre en ringa boning och
torftig som en fattig bondes stuga. Vid vårt inträde
kom en väldig hund skällande emot oss — den var ej
van vid fremmande. En gammal madam upplyste oss,
mäkta generad, om, att rpristin" var i „Osterbottin". En
13 à 1-1 årig flicka stod pied ett spädt skrikande barn
på armen och begapade oss som underdjur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:47:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lannetar/7/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free