Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135
at hårleda deffa fenare ifrån vålviljdn och fvårt
at för moralen antaga en dubbel princip, ”
Jag skall fvara förft til: den fenare punkten.
Det bör icke vara .fvårt at antaga någon fanming
fom har fin fullkomliga grund, fkulle den ockfå
få med det ena eller andra fyftemet mindre vål
tilhopa. Om det gifves inom kretfen af fjelfva
den ftrånga råttvifans förefkrifter viffa pligter > til
hvilkas uppfyllande vi tydeligen drifvas långt mins
dre i affeende på blotta förnuftsrigtigheten, deraf,
ån på deras nådvåndighet för ’mennifkovål, och
om juft .deffa pligter altid åro de vigtigafte, de
mett trångande, få bevifar fådant, tyckes mig, klar-
ligen, at det icke år blotta förnuftet fom af egen
grund bjuder dem; at defs. allmenna ordnings-lag
endaft ger en dubbel ftyrka deråt ; at vålviljan enfam
år hos hvar dödlig deras råtta, deras egentliga
princip; at denna princip fåledes verkeligen åt
til,- och at det derföre vore högt orått at uteflue
ta eller fårneka den, — Om åter - några pligter
af ofs uppfyllas blott och enfamt för råtthetens
fkull, och utan at de tyckas åga minfta merkbara
fammanhang med någons vål eller lidande, mån-
ne deraf följer at de icke höra til vilkoren för
mennifkolefnadens båttre: fkick, och at, de icke, lika
fom de förra, kunna hafva deras bjudande grund: i
en upplyft vålviljas fåörefkrifter ? Man ftanne blott
ej vid vålgårandets individuella: föremål; man uppe
höje fig til den högre allmenna vålviljan, fom om-
fattar hela famhållens beftånd och förkofran, hela
mennifkofågtets trygghet och vål, och man fkall
då med låtthet "finna at ingen pligt gifves , få li
tet den omedelbarligen "tyckes ’åfvånda någons li-
dande; eller befordra någons fåilhet, fom likvåt
icke har fin råtta grund i en upplyft vålviljas oms
forger, hvars föremål icke år blott enfkildtas tilfål-
14 liga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
