Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s — 3
med undantagande blott af den förre kraft
och den upphöjning, fom -fmakens frams
feg efter handen medfört.
+ Dalin kunde fäga med Boileau: mon
vers bien om molsodit toujours guelgue ckofe:
för hans tid var det icke få. Hans vers
fer voro, äfven pårkonftens vägnar, uns
dervärk. emot dem’ fom. man gjorde för
hans tid: De voro merendels rena, Mys
tande; tactfulla, behagliga. Han: hade
qvickhet, Hflig bildning, rik uppfnding.
Det var alltid något ämne för tankan fom
han framftällde , eller någon ny fcene för
inbillningen fom han fkapade. Han hade
i fynnerhet i fin profa, en otrolig gåfva ,
när han ville nyttja den, att jollra. ange-
nämt och att qvarhålla ögat på det han
fkref. Hans faga om -Hå/flen är ett ftort
bevis derpå. . Det är der fom: han under
Allegorien af en häft, hvilken tid efter
annan . ömflar ägare inom famma fägt ,
målar med de meft liflliga drag ’Sverges
öden under Konungarne af Wafa-Atten.
Det fom i fanning är et fort prof af hans
konft och af hans förtrollande inbillning ,
det är flyckets förträfflighet, oaktadt låg-
heten af Allegorien.
Deremot borde hjertat finna honom
kall. - Näftan aldrig. talte han pasfionens
ech känflans fanna tungomål, Han hata-
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
