Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart Torstensson. Af Sanfrid Welin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drog sig åter mot Wien, men han kunde
ingenting uträtta. Svårigheterna hopade sig för honom.
Hans här hade blifvit smittad med pest af de
siebenbürgska skarorna; själf var han illa sjuk; furage
fattades, och nya krigarmassor uppbådades i de
kejserliga arfländerna.
Det återstod för Torstensson ingenting annat
än att uppgifva sina planer på Wien och anträda
återtåget. Han drog sig långsamt tillbaka genom
Mähren till norra Böhmen, där hans här lades i
vinterkvarter.
Då hans reumatiska plågor nu angrepo äfven
hufvudet och bröstet och hans sjukdom blef så svår,
att han ej ens tålde att bäras på bår, tog han det
steg, som endast regeringens upprepade
öfvertalningar afhållit honom ifrån, nämligen att nedlägga
befälet. Det skedde i början af december 1645.
Torstensson stannade emellertid under vintern
och den följande sommaren i Tyskland, där han
understödde efterträdaren med sina råd och särskildt
medverkade vid uppgörande af krigsplanen för den
närmast kommande tiden. Hösten 1646 återvände
han till Sverige, där han mottogs med stora
hedersbetygelser och på samma dag upphöjdes till friherre
och grefve. Till grefskap fick han Ortala by med
Lyhundra härad i Roslagen och erhöll därjämte
många gods i Västergötland.
»Torstenssons befälstid, 1641—1645», säger en
författare,[1] »utgör ett bland de mest glänsande
skedena i Sveriges krigshistoria. Hans skarpa
fältherreblick, hans stora skicklighet och erfarenhet i
belägringskonst, hans förmåga att begagna fiendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
