Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm von Schwerin. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhöll ensamen ända tills middagen elden med mina
kanoner, då jag vid denna tiden blef blesserad.
De skulle just släpa bort mig, då en af mina
karlar berättade, att jag var kringränd, jag repade
mig, satte mig på en kanonhäst, ty min egen var
skjuten, lät folket hurra, satte mig främst i
spetsen, ropade: kamrater, följ mig; jag kommenderade
marsch, marsch och slog mig igenom fienden, som
tog emot mig med fälld bajonett. Jag fick tre
kulor uti kappan och många af mitt folk blefvo stuckna.
Generalerna Adlercreutz och Vegesack tackade mig
på det högsta.
Om morgonen skulle jag gå ut och recognoscera,
då jag fick en kula genom mössan, hvaraf jag föll
omkull. Jag upptäckte fan bakom en sten, tog
geväret af en soldat och sköt honom. Om aftonon
mot skymningen fick jag en ny blessyr, de släpade
mig till närmaste by, där jag låg, till dess fiendens
kulor kommo in genom fönsterna.
Jag hade blifvit kvar, om intet en ädel officer,
som jag ej ännu lärt känna, kastade mig på sin
rygg och vi kommo lyckligen undan. Vår förlust
är säkert 2,000 man och 30 à 40 officerare.
General Aminoff, den ädelmodige mannen, tog
upp mig och nu mår jag tämligen väl.
Farväl älskade och dyrkade föräldrar och
syskon. Lefven alltid väl, önskar eder beständigt
tillgifne son, bror och vän
Wilhelm.
Generalen skyndar så på att jag intet får tid
att uppräkna den mängd förlorade officerare af
Upplands och Västmanlands regementen.»
Föräldrarnas hopp blef ej långvarigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
