Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från en resa i Finland hösten 1900. Af John Ternstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raskare än den första, men först sent på aftonen
hunno vi fram till Putikko. Här var åter lyckan
mig till mötes i skepnad af en god ämbetsbroder,
pastor H., kapellanen i Kerimäkis pastorat, där P.
är beläget. Han var stadd på resa för att
inspektera församlingens söndagsskolor och hålla
bibelförklaringar. De stora afstånden gjorde, att han flera
dagar måste ligga borta från hemmet. Vi
språkade till långt inpå natten. Hugnesamt var att
höra, huru väl han blef mottagen, där han for fram.
Som ett ordspråk bland den finska befolkningen
anförde han: »Den raraste gästen är prästen.» Mitt
rum var en riktig storstuga i en gammal, tämligen
förfallen byggnad, dragig och kall, bädden
synnerligen enkel, men efter en så passerad dag kom dock
sömnen snar och god.
I god tid påföljande morgon måste resan
fortsättas för att hinna tilläggsplatsen för den ångbåt,
som från Punkaharju skulle föra mig till Nyslott.
Vi körde först omkring tre fjärdedels mil till
Punkasalmis färjställe. Sista vägbiten på fastlandet,
som gick fram på en skäligen smal landtunga, gaf
någon föreställning om hvad som komma skulle,
men blef dock af detta vida öfverträffad.
Punkaharju är en ungefär 5 km. lång rullstensås, som i
sydöstlig riktning skjuter ut från Laukansaaris
betydande holme. Landsvägen löper fram på åsens
kam, som stiger och faller i olika höjd. Stundom
är den så smal, att den synes bilda blott ett lagom
bredt underlag för vägen på dess rygg. Vacker
furuskog täcker nästan öfverallt sluttningarna på
båda sidor, men dels äro dessa så höga och branta,
dels är skogen så pass gles, att den icke stänger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
