Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från en resa i Finland hösten 1900. Af John Ternstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därifrån. Anledningen till dess flyttning var den
fruktansvärda eldsvåda, som 1852 lade nästan hela gamla Vasa i
aska. Några servila borgare begärde och fingo då kejsar
Nikolais tillåtelse att efter honom få uppkalla den
nyuppförda staden. En senare petition af ett stort antal att få
återtaga det gamla namnet afslogs, men faktiskt är dock
detta det i dagligt tal allmänt använda. Det härleder sig från
Karl IX, som gaf det åt Mustasaari by och handelsplats, hvilken
sedan uråldriga tider var en i Österbotten betydande ort
och af Karl förvandlades till stad. Det lilla, som jag vid
den klart strålande elektriska belysningen såg af staden,
gaf anblicken af en modern stad med många ståtliga
byggnader och mycket breda, trädplanterade gator. Den
räknar ock sina 1,200 inv6n., är säte för hofrätt, guvernör,
två lyceer, ett svenskt och ett finskt, m. m. samt har en
mycket liflig handel. Därifrån går ock den kortaste
öfverfartsvägen till Sverige öfver Bottniska viken.
Färden på »Sundsvall», som mest transporterar finsk
boskap, både lefvande och slaktad, till Sverige, var icke
vidare behaglig. Vid femtiden på e. m. kommo vi till
Härnösand, i hvars biskopshus jag vänligt upptogs som
gäst till följande morgon, då en minnesvärd färd anträddes
utmed den underbart vackra Ångermanälfven till Kramfors
stora sågverk. Där gjordes ett par dagars uppehåll hos
goda vänner. Sedan fortsattes resan till Långsele, därifrån
på norra stambanan öfver Uppsala till Stockholm hem.
Förut hade jag ej sett Härnösand, ej heller
Ångermanälfven. Båda voro öfver min förväntan vackra, den senare
allra mest. Ett sådant sceneri som t. ex. vid Sollefteå
får man länge söka maken till. Men beskrifningen däraf
hör icke hit.
Med tacksamma, om än mycket vemodiga, känslor
lämnade jag Finland. Under en god ledning hade resan
företagits, och allt hade gått mig väl i händer. Nästan
öfverallt träffades goda och värderika människor, så att
läsaren af dessa minnen kan frestas till antagandet, att
Finland måtte vara öfverflödande rikt på sådana.
Förklaringen är, att jag lyckats få mången anbefallning till
godt folk och af dem sedan visades till andra af samma
slag. Äfven i Finland finnas nog samma blandade element,
som annorstädes. Människonaturen är sig någorlunda lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
