Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forna tiders mörker och vidskepelse. Af Herman Levin (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig på färden af något djur eller en menniska. De
gåfvo fart åt sitt fortskaffningsmedel genom att
smörja det med en trollsmörja ur ett horn, som
de förde med sig. De stulo på vägen barn och
hade dem med sig till den lede för att viga dem till
hans tjenst. Samma kvinna, som nyss blifvit
omnämnd, beskrifver ett gästabud i Blåkulla.
Hon lade ett betsel i munnen på en kalf, och så bar det
af i vild fart öfver skog och mark, berg och vatten. »Och när hon
kom till Blåkulla, bekänner hon, att där hölls gästabud och voro
stora sölfkannor, träkannor och annat bohagstyg, och säger, att
där var hennes mäster ganska stor och svart, hafvande horn i
hufvudet och långa hvassa klogar på händerna och satt i
högsätet och den förnämsta trollkvinnan hos honom.»
Geografiskt förlades Blåkulla vanligen till den
s. k. Jungfrun, en bekant ö i Kalmarsund norr
om Öland, hvilken ter sig för sjöfaranden som en
blånande rund kulle. Denna ö har allt från
medeltiden varit en offerplats, som uppsökts af de
sjöfarande, där de med sina skänker sökte blidka
trolska makter för att så undgå alla lurande faror
på hafvet. Redan Olaus Magnus omnämner ön som
en sådan offerplats, där man hembar åt klippans
gudomlighet vänliga gåfvor, »liksom man brukar
gifva flickor små gåfvor af handskar, silkesbälten
och dylikt». Samme författare omtalar också, att
»under en viss tid på året sägas alla trollpackor i
Norden samlas på denna klippö för att pröfva sina
trollkonster». Äfven här visar sig Olaus Magnus
nog fördomsfri att icke vilja obetingadt dela den
gängse föreställningen.
Jag har redan omtalat, att föremål, som voro
hemtade från kyrkan och kyrkogården, ansågos som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
