- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1919 /
140

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mors stuga. Av Ebba Ramsay

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en vänlig röst från dess främre ända. På sätet
bredvid körkarlen satt nämligen en kvinna, inklämd
emellan en mängd korgar, kistor och bylten.

»Nej se — är det icke Karin i Hultet och lille
Sven?» frågade hon, i det hon vände huvudet
tillbaka så godt hon kunde. »Vart skall Karin ta vägen
med sina saker? Jag för min del håller just på att
flytta in i min nya stuga. Karin har kanske hört,
att Johan gifter sig och skall ha gården ensam nu?
Det är besvärligt med flyttningar, men nu är snart
det värsta över för mig — — — för nu har jag
fått med mig allt mitt, och nu skall det bara
ordnas....».

Karin, som såg blek och klen ut, blickade sorgset
upp mot den talande.

»Det är flyttedag för mig också», svarade hon, och
rösten lät matt och sorgsen, »fast det nog annars är
mycket olika — — — Anna flyttar in i egen stuga
— jag till fattiggården — — —».

En tystnad uppstod. Det syntes, att den vänliga
Anna kände deltagande för den stackars Karin, ty
hennes nyss så belåtna ansikte fick ett helt annat
uttryck. Hon fattade genast läget. Karin, en fattig
torparänka, som länge varit klen till hälsan och
oförmögen till verkligt arbete, hade nu blivit nödsakad att
lämna torpet, något som nog länge varit påtänkt,
men i det längsta uppskjutits. Anna hade känt
Karin, ända sedan de gått och läst för prästen
tillsammans, och hon förstod, hur svårt det skulle
kännas för den en gång förmögna bonddottren att
nu behöva taga ett sådant steg.

»Kära hjärtandes då — — — kära hjärtandes —
— —», var allt vad hon förmådde säga till svar på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1919/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free