Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - En vecka i Rom. Av Bengt Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VECKA I ROM
27
ningsrik stund framför ett konstverk i marmor av
hög rang, än ett besök i den stora sakristian, där
några prelater ha en sorts mottagning och där det också
finns altaren och läsas mässor.
Vi lyssna till en mässa vid ett av kyrkans stora
sidoaltaren. En kraftfull prästtyp leder det hela
nästan i en ryt-ton, medan antifonierna och liturgien i
övrigt utföras och höras än som ett vågbrus, än som
ett knastrande som vid en åskskräll. Vi kunna
tänka oss, hur det låter, när en massa präster med i hög
grad uppövade mässröster sjunga från sina korstolar:
Sancta Maria, bed för oss!
Sancte Mikael, bed för oss!
Sancte Eafael, bed för oss!
Sancta Lucia, bed för oss!
Sancta Cecilia, bed för oss!
Alla Guds helgon, bed för oss!
I en del av kyrkan, åt sakristian till, äro en mängd
biktstolar placerade. Biktfäderna, som man ser
skymta fram bakom de violetta draperierna, betjäna folk
av allehanda tungomål. Man läser över stolarna:
’Tro gallica lingua", ’Tro hispanica lingua", "Pro
ungarica lingua" o. s. v. Just som jag går förbi,
kommer ett litet sällskap: tvänne eleganta damer och en
d:o herre; så snart de se skylten "Pro polonica
lingua", skynda de till denna biktstol, falla ned på
stengolvet och förbli i denna ställning, medan
biktfadern från biktstolen sträcker ut ett långt spö och
berör deras huvuden. När man ser detta, kommer
man in i en underlig stämning av overklighet. Man
tycker, att tiden liksom står stilla på en plats som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
