Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Inför fyrahundraårsminnet av Gustav Vasa. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
Gustaf Vasa har kraftigt, om ock omedvetet, hulpit
till att inprägla i vårt folkmedvetande den äkta
svenska kungs- och samhällstanken: konungen har sin makt
ej för sin egen men för folkets skull. Den är en
plikt-bunden tjänaregärning. Målet för konung och folk
är icke strid om makten men samarbete för hela riket
under gemensamt ansvar. Ej självisk maktvilja men
trogen tjänarevilja — detta är samhällsidealet för
alla medborgare från konungen till drängen.
Gustaf Vasa tog emot spiran över ett kärnfriskt och
hårtfört men i högsta grad självsvåldigt, splittrat
och politiskt oförståndigt folk. Han gjorde det till
en nation av fria, laglydiga medborgare i stånd att
omkring två mansåldrar senare varda ett europeiskt
föregångsfolk i mer än ett hänseende.
Det är gripande att se, hur ivrig han var att söka
få svenskarne att förstå vad han ville och varför han
gjorde det ena eller det andra. På den tiden fanns
det inga tidningar, som kunde upplysa folket. Han
tvangs, kunde man drista sig att påstå, att i sin egen
person bliva hela landets tidningspress: ej nog med
att han utfärdade en mängd brev, bådskap och
skrivelser till ämbetsmän, landskapsmenigheter och
enskilda; han reste ut till offentliga marknader och möten
för att kunna stå öga mot öga med sina undersåter,
tala till, upplysa och undervisa dem om allt möjligt,
politiska, kyrkliga samt ej minst ekonomiska och
praktiska förhållanden.
Han började sin bana som den unge folkhövdingen,
blev sedermera den allsmäktige, fruktade, ibland
hatade konungen och slutade som den vithårige,
imponerande landsfadern, vid vars fötter Sveas barn stodo,
med beundran och förtroende blickande upp till ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
