Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenske bonden. Bilder ur hans historia. I. Av Gustav A. Aldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKE BONDEN 51
vant sig att driva bönder framför sig med käppen,
men de skulle snart få lära sig, att svenska bönder
voro av ett helt annat virke.
Från Dalarnas undangömda bygder, dit Gustav
Eriksson Vasa med nöd räddat sig undan tyrannens
bödelsyxa skulle han giva tecknet till Sveriges slutliga
befrielse, och det var med kraftigt bistånd av
Dalarnas och hela Sveriges allmoge, som han förde dess
och sin sak till seger. Börande trohetsprov fick
Gustav röna under sin underbara flyktingsfärd, då han
jagades som ett villebråd i skogarna. Ehuru ett högt
pris var satt på hans huvud, var det dock ingen av
de fattiga Dalamän, som ville förtjäna sådana
blodspenningar. Det må vara nog att erinra om, huru Sven
Elfsson i Isala körde honom gömd i halmlasset och
huru Tomte-Mats hustru gav honom en räddande
tillflykt i Utmelands källare.
Efter alla trohetsprov av den självständiga
Dalallmogen stod den dock tveksam inför vågspelet att på
egen hand upptaga kampen mot den mäktige
unionskonungen. Men i sista ögonblicket, då knappt en
frusen flik av Sveriges jord låg kvar för Gustav
Eriksson, kallades han tillbaka, och i spetsen för svenska
bondehären började han det märkliga befrielseverk,
som inom loppet av två år skulle trygga vårt lands
självständighet för alla kommande tider. Det är i
år jämt 400 år, sedan Gustav Vasa såsom utkorad
konung kunde hålla sitt intåg i sin och Sveriges
huvudstad.
Ett väldigt och svårt arbete hade kung Gösta att
på unionens spillror bygga upp Sverige till nyes. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
