Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - När det var svenskarnes tur. Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR DET VAR SVENSKARNES TUR 73
Kindbeck, fick 1755 postmästarebefattningen i
Marstrand, där han enligt gällande förordningar hade
att tjäna första halvåret utan lön. Den 11 juli
skriver han då från sin nya plats om sina förhållanden,
att han, när han betalt resan från Stockholm till
Marstrand, hade av sina medfödda kontanter blott 24 daler
kopparmynt kvar, och att han "på en främmande och
dyr ort för spisning en gång om dagen samt säng
och husrum måste giva sju plåtar i månaden".
Nu skulle man ju kunna tänka sig, att det endast
var i landsorten, som posttjänstemännen voro till den
grad undermåligt avlönade, som av det här
anförda framgår, eller att postmänqen voro ett den
tidens ämbetsmannaproletariat. Vad det
förstnämnda antagandet angår, så håller det ej streck, ty
många bevis finnas på, hur usla avlöningarna voro
även i Stockholm, där väl årslönen i daler
silvermynt var större, än vad de anförda exemplen från
landsorten visa, men där också levnadskostnaderna
voro efter tidens förhållanden drygare än på andra
platser i landet.
Ej heller det andra antagandet är riktigt.
Tjänstemännen voro över lag dåligt avlönade — när de
hade någon lön alls, ty det fanns godt om extra
ordinarier, som fingo arbeta år efter år utan någon som
helst avlöning endast under hopp, att bättre tider
skulle randas för dem genom någon på ett eller annat
ställe genom innehavarens frånfälle förorsakad
"öppning". De enda tjänstemän, som på den tiden varit
något bättre avlönade, synes hava varit tulltjänste-
1) Ej kurs. i orig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
