Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marken och alla sorkhålen stodo fulla med vatten.
Pojken tog genaste vägen till mor i Hålet, han gastade och
sjöng som han alltid brukade göra, men rätt som han
hoppade och skuttade kom han till en myr, och där
skulle han hoppa från tuva till tuva, men då gick det
inte bättre än att det sa plums, just som han satte
foten på en torva, och så bar det ner genom jorden med
honom. Han stannade inte förrän han kommit i ett
otäckt, smutsigt och mörkt hål. Först kunde han inte
se någonting, men så småningom upptäckte han en råtta
som gick omkring och svängde på svansen och som bar
en nyckelknippa där bak.
»Är det du, min käre pojke», sa råttan. »Tack ska du
ha för att du kommer och hälsar på mig. Jag har väntat
dig både länge och väl. Du kommer naturligtvis för att
fria till mig och du är väl förälskad så det fräser om
dig, kan man veta. Men du får lugna dig en stund till,
för jag ska ha finfint bröllop, jag, och det tar tid att
ordna, men du kan vara viss om att jag ska skynda mig.»
När hon det sagt tog hon fram några gamla äggskal
med matrester i, sånt där som råttorna bruka äta, och
det satte hon framför pojken och sa:
»Kom ska du få sitta här bredvid mig och äta, du är
väl både hungrig och trött, förstås.»
Men pojken ville ju alls inte ha sån där mat, han
önskade att han vore långt därifrån och uppe på jorden
igen, mer det sa han inte.
»Kanske du vill gå hem nu», sa råttan. »Du längtar
förstås efter vårt bröllop och jag ska skynda mig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
