Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1920
Katolsk prakt i Uppsala domkyrka?
Två nya biskopar invigda den 19 september i Uppsala domkyrka.
En enastående praktfull ceremoni.
Nära ett trettiotal prästmän, däribland två engelska biskopar samt ärkebiskopen av Seleucia, assistera.
Bild från biskopsinstallationen i Uppsala.
De nya innehavarna av biskopsstolarna i Västerås
och Visby, Einar Billing och V. E. Rundgren, invigdes
söndagen den 19 september högtidligt i sina ämbeten.
Invigningsakten som förrättades av ärkebiskopen torde
slå alla rekord i fråga om den pomp och ståt som
utvecklas vid dylika tillfällen. Ärkebiskopens egen invigning
betecknades på sin tid som något alldeles enastående
i vårt land, men i jämförelse med gårdagens högtidlighet
måste denna anses som skäligen enkel.
För och emot den kyrkliga ståten.
Kyrkoherde Valdus Bengtson:
Det är inte färgernas prakt vi behöva utan andens.
Kyrkoherde Ernst Klefbeck:
För min del tycker jag mycket om teater, men inte i
kyrkan, och någon skrud tar jag aldrig på mig.
88
Hovpredikanten d:r Clemens Åhfeldt:
Var skulle Jesus Kristus, den enkle timmermannens
son placerats i Uppsala domkyrka?
Kyrkoherde Edvard Leufvén:
Jag betonar med skärpa att den svenska kyrkan vid
sådana sällsynta högtidliga tillfällen som
biskopsinvigningar icke behöver uppträda å la pauvres honteux.
Professor Tor Andre:
Det nya vid biskopsinvigningen i Uppsala var ju att
tre höga kyrkliga dignitärer från främmande
kyrkosamfund deltogo i akten. Blott den som i ren obotfärdighet
förnekar kyrkosamfundets andel i de blodiga årens skuld
lär på allvar ogilla ärkebiskopens arbete för
mellankyrkligt samförstånd. Kanske dock gnatet på den punkten,
det gör sig tyvärr ibland förnummet, oftast intet annat
är än den dvärglåt, som överallt och som sedan gammalt
är känt och vittnat särskilt i vårt kära fädernesland,
gärna följer en betydande mans framfärd.
Docenten Torsten Bohlin:
Gränslinjen mellan Wittenberg och Rom går verkligen
inte mellan den svarta prästrocken och den guldbroderade
mässkruden. Så enkel är ändå inte saken. Religionen är
ingen toalettfråga.
Professor Edgar Reuterskiöld:
En hel del av de klander som nu riktas emot
ärkebiskopen för införande av katoliserande former beror
på ren okunnighet i vår svenska kyrkas ordning. Det
som skulle ske var en invigning av tvänne nya biskopar.
Handboken föreskriver i sitt 12:e kapitel om
ceremonielet, att först framträda präster, klädda i mässkrud
bärande korkåpan och övriga biskopliga insignier,
därnäst biskopen som i ämbetet skall inställas samt
därefter ärkebiskopen och de assisterande prästerna, klädda
i mässkrud.
Arkitekt Axel Lindegren:
Kyrkan skall ej endast vända sinnena inåt.
Ärkebiskop Nathan Söderblom:
Den ene tycker si, den andra tycker så. Vi äro icke
ovana att höra vår kyrkas gudstjänster anklagas för en
grå enformighet och brist på sköna ceremonier. Från
annat håll anklagar man henne samtidigt för alltför
mycket prakt och ståt. För egen del finner jag det
lugnast att hålla mig till gällande föreskrifter, som
veterligen alltid iakttagits, och att ägna min tid och mina
krafter åt andra viktigare ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
