Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1928
Långholmen i uppror.
Fylleri och slagsmål.
Tre skadade på Långholmen.
Berusade fångar nekas önska
god jul.
Ett våldsamt tumult ägde på
julaftonsmiddagen rum på
Centralfängelset på Långholmen, där
berusade fångar misshandlade tre man
av bevakningen, överkonstapel S.
W. Jarlhammar, direktörsassistenten
kapten C. Zetterlund och
vaktkonstapeln Hilding Öjestrand. De
fyra farliga bråkstakarna fördes så
småningom ned i källaren, där de
tillbringat julen under väntan på
de första förhören.
Situationen var ett slag mycket
hotande, och för en gångs skull sattes alarmklockorna på
Långholmen i funktion för att tillkalla all ledig personal inom
fängelseområdet.
Huvudfiguren i tumultet var en dynamitard Karl Leonard
Karlsson, dömd till åtta års straffarbete, vilken dock inte
synes ha gjort sig skyldig till svårare misshandel. Denna stodo
i stället två av hans kumpaner för, Wallgren och Ekendahl.
Den fjärde i samlingen var en vaneförbrytare vid namn
Nyström från Västerås.
Den som först kom i kontakt med konstaplarna var Nyström,
vilken gick mycket aggressivt tillväga mot en vaktkonstapel.
Denne fann Nyströms uppträdande misstänkt onyktert och
rapporterade honom för kapten Zetterlund, vilken beordrade att
Nyström skulle föras ned i källaren. Nyström följde också med
milt våld med, varefter turen kom till Karlsson, vilken vid denna
tidpunkt dragit sig tillbaka vid bortre ändan av korridoren.
Två vaktkonstaplar gingo bort till honom och släpade honom
mot utgången. Det var då tumultet började på verkligt allvar.
Två av Karlssons kamrater, Ekendahl och Wallgren gingo till
anfall mot kapten Zetterlund, och för att freda denne måste
vaktkonstaplarna släppa Karlsson och gå emot de båda andra.
Sedan var slagsmålet i full gång. Fångarna fingo tag i stolar och
Malmö, 2 maj.
En omfattande eldsvåda har i afton härjat i närheten av
Malmö och fick denna gång ett sensationellt efterspel. Det var
lantbrukaren Nils O. Jönssons stora gård <Stensåker i Oxie,
strax söder om Malmö, som hemsöktes.
Mangårdsbyggnaden var redan tillspillogiven, men det andra
bostadshuset kunde ännu delvis räddas. Det dröjde heller inte
länge, förrän lågorna voro dämpade, men just då man
övervunnit den värsta faran, inträffade den stora sensationen.
Gårdens ägare uppträdde plötsligt och förbjöd brandkåren att
fortsätta släckningen. Brandchefen frågade förvånad, om han menade
vad han sade. Jönsson svarade högst indignerad: »Gå härifrån!
Ni förstör bara murarna för mig». Det bör anmärkas, att
Jönsson hade allt försäkrat utom byggnadens stenmurar, en
försäkringsform, som märkligt nog icke lär vara så ovanlig. Nu.
hoppades han, att murarna skulle undgå eldens förödelse. Vad som
fanns därinnanför bekymrade honom icke. Brandchefen påpe-
54
Snickareverkstaden på Långholmen.
Brandkåren fick ej
en träpall som tillhyggen och gingo
därmed till anfall. Det var vid denna
tidpunktsom
överkonstapelJarlbammar fick ett slag i huvudet av en pall,
så att han medvetslös föll i golvet.
Ingen av de omkring 20 andra
fångarna ingrep emellertid, men man
har dock lätt att förstå hur
livsfarlig situationen var för
vaktkonstaplarna, då hotelser mot dem
uttalades från alla kanter.
De fyra bråkmakarna förhördes
den 28 december av direktör Axi,
som dömde straffången Nyström
till 8 dagars förlust av
sysselsättning samt hårt nattläger och
nedflyttning från tredje till första
uppförandeklassen. Dessutom skall
han till strafftidens slut förvaras i cell.
Fångarna förklarade att de berusat sig av polityrsprit. Inte
häller någon insmugglad sprit hade varit i faggorna, enligt deras
uppgift. Mot förmodan har man också konstaterat att polityrsprit
verkligen varit i omlopp. I en cell har anträffats en mindre flaska
innehållande dylik sprit, och Nyström har erkänt att han
på en av verkstäderna lyckats stjäla en flaska polityrsprit,
avsedd att användas för poleringsarbete.
Med kännedom om den solidaritet som i allmänhet är
rådande fångar emellan, får man emellertid anse det högst troligt,
att de fyra bråkmakarna på julaftonen även fått med av den
hemsatta jäsningen på Långholmen. Den fånge som satt i gång
med denna jäsning är sol och vår-mannen Karl Edvard
Lundewall, vilken i mars 1927 dömdes till 3 år och 4 månaders
straffarbete för diverse oärliga affärer med godtrogna kvinnor.
Lundewall, som för övrigt skött sig exemplariskt i fängelset, begåvades
efter sin ettåriga cellvistelse med förtroendet att förestå ett
mindre förråd bland gemensamhetsfångarna. Han hade för detta
ändamål till förfogande en mindre förrådscell, och det var i
denna jäsningen anträffades. Själva damejeannen bestod av en
burk, rymmande ett 20-tal liter, vilken Lundewall mycket
ordentligt rengjort före användandet.
släcka eldsvådan.
kade, att åtskilligt ännu kunde räddas, och så fanns en allvarlig
fara för att den närliggande Oxie by skulle antändas av gnistorna.
Detta argument hade emellertid ingen inverkan alls på Jönsson.
Då brandcehefen allvarligt förehöll honom det ansvarslösa i hans
förbud, blev Jönsson arg och bad brandchefen genast ge sig i väg
från gården. Då denne saknade befogenhet att ingripa trots det
vanvettiga förbudet, fann han sig föranlåten att ge manskapet
order att rulla ihop slangarna och köra hem.
Landsfiskal N. Witthoff infann sig sent i afton på
brandplatsen för att företaga undersökningar. Ägaren förklarade för
honom, att anledningen till att han förbjudit brandmännen att
fortsätta släckningsarbetet varit, att intet vidare av värde stått
att rädda, medan däremot byggnadernas stenmurar kunnat
springa sönder och förstöras, om de begjutits med vatten. Det
var alltså detta han ville förhindra. Att någon fara förefunnits
för eldens spridande till Oxie by, insåg han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
