- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Senare Delen /
153

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Resan till Houyhnhnms Land - 11. Gulliver blifwer sårad af en Will manns pil. Han tags upp af en Portugiser, som förer hånom till Lissabon, hwar ifrån han sig begifwer till Engelland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

le tröttna och att wädret kunde wända sig, så
satte jag upp masten, och seglade med tillhjälp
af ebben, en och en half time. Min husbonde
och de öfrige
stodo på stranden
till dess de förlorade mig utur sin åsyn, då jag
hörde huru såsom min goda wän den gullgåle,
många gångor ropade: Hnuy illa nyha majah
Vahou, det är: Tag dig wäl till wara min
artiga
Min afsigt war att söka upp, om jag
kunde, en liten öde och obebodd ö, hwaräst jag kun.
de finna min föda och något till klåder. På
ett sådant ställe förestälte jag mig tusende resår
lyckligare, än som någon Premier Ministre.
Jag hade en osägelig afsky för resan till
Europa, hwaräst jag skulle wara twungen att lefwa
i omgänge med Vahous och under deras
regering. Uti den sälla ensligheten, som jag sökte
efter, häppades jag att tillbringa mine dagar i
stillhet, och sörnögd uti min filosofie, roa mig af
sädane betraktelser, som ej gjorde mig längtande
efter något annat, än som det Högsta Goda,
helst som jag ej sökte något nöje utom ett godt
samwete, i synnerhet emedan jag där ej wore
utstäld fär den faran att smittas af de grofwa
laster, som Houyhnhums hade lärdt mig
känna hos mitt fördömelige slägte.
Läsaren kan påminna sig berättelsen därom,
att mitt skepsfåsk satte sig upp emot mig, höllo
mig nagre weckär innesluten i kajutan, utan att
wiste hwart jag ställte kosan; och att de
ändteligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 15:43:22 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free