Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRYCK .V K ROM.
33
ligen bilder af madonnan eller af barnet, d. ä. af den
ännu i ett afliängighetsförhållande till modren stående
Kristus. Hvem vill väl förneka det äfven inom dessa
former ett sant kristligt sinne kan fostras; men
säkert är, att utsidan, den allena, som främlingen liär
kan iakttaga, icke visar annat än hvad Fahlcrantz
engång qvickt kallade en "öfverkorsad hedendom." Man
träde in uti en af Roms oräkneliga kyrkor, der man
alltid finner någon, som förrättar sin andakt. Han
knäfaller på en bönpall, en stol eller på stengolfvet.
Öfver måuga kapell-altaren sitta ypperliga taflor, sanna
konstverk; men det är, helt naturligt, icke dem
andakten gäller, utan nedanför dessa finner man vanligen
någon liten, gement målad, grant förgylld bild af
madonnan eller Kristus, ocli på denna fäster den
bedjande sin blick. Sedan han slutat sin bön, stiger han
upp, träder inom altarskranket, kysser altarskifvans
kant och lägger pannan emot densamma, hvilket efter
behag åtskilliga gånger upprepas; ja, är ban riktigt
from, utväljer han, som jag engång sett, en af de på
altaret stående ljusstakar och kysser den med samma
ceremoni. När man kommer in i Peterskyrkan, finner
man alltid någon, som kysser den högra, snart
bortkyssta, stortån på den bekanta bronzbilden af S:t
Petrus; de flesta torka först tån med sin näsduk och
presterna begagna för detta ändamål sina vida
kåpärmar; men den klass af menniskor, som icke brukar
näsduk, gör heller ingen vidare omständighet med
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>