Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN RESANDE. 197
m
den i serveringen består deri, att man för det billiga
priset erhåller stött socker, och för det högre priset
hugget socker. På andra kaféer skall man göra något
dylikt tillägg vid rekvirerande af toddy ; i motsatt fall
far man betala icke blott den cognac, man förbrukat,
utan äfven den, som linnes qvar i karafinen. På
sådant sätt hade Jensen en afton fått ganska dyrt
betala sin toddy, då en lians landsman kom in, beställde
likaledes en toddy, men betalte för den betydligt
mindre. Jensen berättade då, hvad hans förfriskning
kostat. och uppassaren blef förekallad och grundligen
upplexad för sin oförskämdhet att hafva begagnat sig
af J:s oerfarenhet för att pungslå honom.
Uppassaren erbjöd sig genast att gifva penningarna tillbaka,
men derom ville Jensen icke höra talas. Följande
dag träffade Jensen utanför samma kafé en bekant,
som föreslog honom att der gå in och frukostera; men
Jensen vägrade. På tillfrågan om skälet, berättade
han historien från gårdagen, tilläggande: "Mig hindrar
ingenting att gå dit; men jag kan lätt tänka mig, hur
obehagligt det skall vara för den stackars uppassaren
att se mig igen; jag vill derföre vänta några dagar,
innan jag återvänder." Att denna finkänslighet var
en bortkastad perla, behöfver jag icke säga, men en
perla, och dertill en äkta, var den.
Jensens sista äfventyr i Rom må jag icke förbigå.
Han hade fört med sig från hemmet ett synnerligen
nyckfullt ur. som än skyndade på, än sackade af, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>