Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24.4
NÅGRA STUDIER.
rättelse. Men "hans stolta leende"? frågar någon. Ser
man på afbildningar af taflan, så tycker man sig
verkligen märka ett sådant; ja, äfven då man på något
afstånd betraktar sjelfva taflan, tycker man sig
igenfinna det; en hopknipning af venstra ögonvrån, en
öfver kinden gående våglinea — kanske en följd af
restaureringen? — synes bestyrka det. Men går man
taflan blott ett par steg närmare, så varseblir man,
hur ögat vidgar sig; och man finner, att det icke är
stolthet, som deri läses, utan glädje eller rättare en
glad förvåning. Ögat talar nämligen samma språk
som den upplyftade venstra handen. Slutligen Maria
Magdalena — hvad sammanhang har hon med de
öfriga? Det är mig obegripligt, hur någon kunnat hos
henne finna en antydan af lättsinne eller ens något
"trånande och smäktande". Hennes blick, så lugn, så
klar, så fridfull, synes mig omöjligen kunna
missförstås. Hon bildar en fint tänkt motsats till Cecilias
hänryckning, till Pauli begrundande, till Augustini
förvåning. Hon hvarken grubblar eller häpnar, för
henne är allt klart. Hon är representanten af den
fullaste frid ocli harmoni, en harmoni, hvilken intet
jordiskt, ej ens för ett ögonblick, kan störa. Derföre
ser hon ej ned på instrumenterna, som Paulus, hon
ser icke heller med förvåning på Cecilia; liksom
Johannes, förstår hon genast allt, men hon förklarar icke,
som han, tilldragelsen för någon af de närvarande; hon
förklarar den för åskådaren genom att sjelf lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>