Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”den Nordiske Sångarekungen;” Oehlenschläger qvad
vid Tegnérs graf:
”Leve vil din Sang i Vaai,
Paa Fjeld, ved Strand, i Dal,
Saa vist, som yndeligt hvert Aar,
Gienflöiter Nattergal;
Saa vist som Freia smiler ned
Klart over Land og Söe,
Vil Frithiofs, Axels Kiserlighed
I Notden aldrig döe.
Tak eedle Skjald! som gjerne kom
Med talrig Broderflok
Til Friggas grönne Helligdom
Fra Frejers Klippeblok;
Som rakte först en kiaerlig Haand
Til Dan fra Sveakyst!
Gud signe dig, din Digteraand,
Vor Stolthed og vor Lyst!”
Ett nytt slägte har vuxit upp, sedan begge gingo
bort, men än lefva deras verk, än lefver tacksamheten
hos de folk, som de fröjdat och gagnat, som de
upplyst och stärkt. Det första, som möter främlingens
blick, då han landstiger i Danmarks sköna hufvudstad,
är bilden af landets störste skald. Förevigd i bronsen
står äfven Tegnér utmed det Lundagård, han älskat
och besjungit, och blickar hän mot den främmande
strand, som han ryckt så nära vår egen, och från
hvilken han engång förnam ”de beslägtade toner, som
klingade Sundet utöfver,” ingifvande honom lust och
kraft att uppstämma en sång, som sedan klingande gick
tillbaka öfver Sundet, för att med sina tonvågor utbreda
sig öfver en verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
