Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men fåglen han sjunger i det kalla rimme,”
”Men alla små fåglar de sjunga så vält”
äro vanliga omqväden.
Stundom får man dock veta, att den sjungande
fåglen är en lärka eller en näktergal. Flickans sång i
flera af de många valkullevisorna liknas vid
näktergalens, och i en heter det: ”hon sjöng mycket bättre
än göken han gal.”
Gerna lyssna de älskande till fåglens sång, ja
mångengång har den nedslagne ingen annan tröst än
den, hvilken dessa skogens små sångare bjuda på.
Ungersven, som fått spörja, att hans käresta är sjuk,
rider den vägen så lång,
”Igenom de skogarna många.
Han hade ej annat att trösta sig med,
Än fåglarne i luften de sjungo.”
Stundom ser den älskande i fåglen en välvillig
budbärare, med hvilken han kan sända hälsningar till
den käresta:
”Flyg bort, flyg bort, liten småfågel,
Af liljeqvist,
Och säg det för min hjertelig kär,
Jag komma skall visst.”
Flyg bort, flyg bort, liten småfågel,
I djupan dal,
Och säg det för min hjertelig kär,
Jag komma der skall.”
Dufvan har fått sig en särskild betydelse anvisad.
Hon är en helig fågel, ett himlens budskap. Än sitter
dufvan på liljeqvist och kallar den fromma jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
