Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan äfven på grund af bildernas egen ofvan skildrade
beskaffenhet det hela med stort skäl synas sväfva i
fara att upplösas i sjelfständiga detaljer. Vi anföra
som exempel teckningen af Maria ur ”Axel”.
rHon var ett österns barn: de rika,
de svarta lockar lågo lika
en midnatt kring en rosengård,
och glädjens mod, det enda sanna,
stod stolt och ädelt på dess panna,
som segrens bild på sköldmöns vård.
Dess färg var frisk, som konstnärn målar
Auroras i en krans af strålar.
Växt var hon som en oread,
och gången dansande och glad.
Och höga gingo barmens vågor,
af ungdomen och helsan liäfd:
en kropp af vos och lilja väfd,
en själ af idel eld och lågor,
en sydlig sommarhimmel, full
af blomsterdoft och solens gull.
Der stridde i dess dunkla öga
en himmelsk och en jordisk brand.
Hon blickade så stolt ibland
som Jofurs örn ifrån det höga,
och åter som det dufvopar,
som Afrodites skyvagn drar.
I sjelfva verket har dock denna teckning med dess
skiftande bilder lyckats vida bättre, än man skulle
förmodat. Det är nemligen endast en enda bild, som
är af den beskaffenhet, att den låter oss nästan tappa
bort Maria: det är den andra i ordningen, den som
liknar glädjens mod, ”det enda sanna”, på Marias panna
tecknadt, vid ”segrens bild på sköldmöns vård”. Utom
det, att man tvingas misstänka, det glädjens mod mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
