Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•290
tog mig sedan afßideB och frågade hvad jag funnit eller
vunnit under mitt klosterprof.
’’Bikta er, bikta er litet för mig", sade hon behagligt
nyfiken.
Jag meddelade henne uppriktigt mina intryck af denna
tid. Hvad hon derpå yttrade öfver bikten och öfver
aflösningen skall jag icke säga dig, emedan hon uttryckligen
sade: "skrif icke för andra hvad jag här sagt er"; men
jag vill dock uttala min uppriktiga beundran öfver denna
furstinnas rena känsla och säkra takt. v
Angående bikten vill jag ännu tillägga det, att den
hörde till de äldsta bruken inom den Waldensiska kyrkan.
Man biktade sig för Barberna, af själsbehof och af
gammal sed, fick af dem råd och tröst; men aflösning i
ro-mersk-katholsk mening kom ej i fråga. Och om kyrkans
lärare i allmänhet skulle uppfostras att blifva själarnes
rådgifvare och helare, såsom dessa fordna Barber, och om
de katholska presterna än i dag samteligen betraktade detta
sitt kall med det allvar, som mången bland dem gör det,
så skulle biktens bruk, kanske af sig sjelf, återkomma i
den protestantiska kyrkan i en renad, evangelisk form, och
många oroliga, hårdt frestade själar finna välgörande ledning
och lugn!
En annan tilldragelse i mitt enskilta lif är att jag
slutat min "Fader och dotter." Jag har aldrig skrifvit
något så lätt och fort, boken har likasom gjort sig sjelf.
Sannt är att jag länge burit den nästan färdig inom mig.
Endast de sista sidorna måste jag skrifva om några gånger.
Slutet ville ej — göra sig. Ändtligen har det lyckats mig
förliden natt. Mitt ljus brann skumt, men i min själ var
det ljust; jag kände att jag gjort ett godt arbete och
jag tackade Gud.
Och nu, innan jag lemnar Rom (hvilket sker i
morgon), troligtvis för alltid, vill jag kasta en sista blick
öfver den tretusenåriga verldsstaden — * Sibyllan, till
hvilken jag kommit för att lära forntids och framtids
runor."
Om hennes klarnande syn, hennes uppåtstigande inre
lif, oaktadt mellantider af mörka århundraden och förskräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
