Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
en högre rättvisa. Derföre ock sig jag med glädje upp
till den boning på hälleberget, som man kallar Timoleons.
Öfver klippiga, steniga marker redo vi härifrån på
åsnor upp mot Syrakusas gamla kungaborg, en besvärlig
väg, och öfver en jord, soin syntes slagen med förbannelse,
så fullkomligt är den förvandlad till en stenig ödemark.
Men utsigten blir allt större ju närmare man kommer
höjden. Man ser söderut om Syrakusa fruktbara dalar och
slätter, skogrika bergssträckor, städer vid hafsstranden och
bortom allt rletta det oändeliga hafvet.
Af Dionysos’8 borg äro qvar eu stor del af
grundmurarne, flera underjordiska hvalf och trappor, några
förträffligt bibehållna, och det hela är tillräckligt att låta
bedöma styrkan och storheten af detta forntidens verk.
Från höjden af borgmuren är utsigten praktfull, värdig en
herrskarevilja och en herrskareblick. Men under
Sirocco-andans gråa, fuktiga svepning öfver nejden syntes mig
den gamla kungaborgen såsom en ofantlig grafvård på en
kyrkogård. Alla Syrakusas fornlemningar ha föga spår af
skönhet, men desto mer af döden och förödelsen. Så
grafvar-nes gata ^ej långt från Dionysos’s borg. På båda sidor af
klippmurarne, emellan hvilka man går, gapa grafhvalfvtn,
plundrade, med vida, svarta munnar. Af theatrar och
tempel är nästan ingenting qvar, som kan kallas skönt; allt
är förstördt, jemnadt med jorden, eller plundradt och
förödt. Dionysos’s borg var dock en gång samlingsplats
för Greklands ädlaste skalder och visa. Plato, Æschylus,
Pindar m. fl. ärades vid dess hof; och Syrakusa var en
gång kronan af Trinacria s republiker. Dessa minnen och
det af den iidle Dion, som här hellre lät sig dödas, än att
sjelf fortfara att straffa och döda — äro enda
öfverlefvande skönheter af Syrakusas kungaborg.
På eftermiddagen besökte vi några af de s. k.
Lato-mierna, dessa naturliga fängelser, gårdar kringstängda af
ofantliga klippmurar, inom hvilka fordom tusentals fångar
lefvat och dött. I den, som kallas ’ Dionysos’s öra’%
(och hvars ingång har skapnaden af ett öra) lyssnade vi
från en glugg i det öfre galleriet — densamma, vid hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
