Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanke. Hon tog fröken Snövit med sig bortåt stallet, och där
övertalade de Långe-Bengt att lägga sadel på Svarten.
Svarten är knubbig och liten, och inte är han mycket lik de
höga ridhästarna på Borg. Och inte heller var deras sadlar
med stora, stoppade sitsar och ryggstöd så särdeles lika
grevinnan Märtas.
När Svarten var färdig och fröken Snövit hade suttit opp,
sprang Ulla före in, och hon ropade både i salsdörrn och
utåt köket, att grevinnan Märta kom ridande neråt allén.
Oj, oj, oj, vad det blev för uppståndelse! Söta mor rev
av sig köksförklädet, så att linningen strök med, och rusade
ut på förstukvisten. Söta far sprang ut med sådan fart, att
peruken kom på sned, och ställde sig på översta trappsteget
vid sidan av söta mor. Ulla och klockar Moreus tog plats
bakom dem, och på nedersta trappsteget stod kammarpigan
och neg.
Väl hade fröken Snövit ridspö och piskade på Svarten,
men det var ingen möjlighet att få honom att gå annat än
i lunk, och hon tänkte, att så gott var det. För inte trodde
hon annat, än att både söta far och mor genast hade känt
igen, att det var hon.
Men det var för tokigt. Söta mor hade väl sett sig blind
på den röda tröjan, som grevinnan hade ridit med i flera
år, och hon märkte ingenting annat. Och knappt hade fröken
Snövit hälsat med ridspöet och ropat: ”Bonjour, monsieur
le pasteur!” som grevinnan brukade, förrän söta mor kom
störtande utför alla trappstegena och neg, så att hon hade
kunnat sjunka till jorden.
Hur ska jag rätt beskriva alltsammans? Nog visste fröken
Snövit, att söta mor var lite närsynt, och det var ganska
sent på kvälln och skumt, men det var alldeles omöjligt för
henne att tro, att hon inte var igenkänd.
Hon tänkte: ”Söta mor tycker om, att jag spektaklar med
grevinnan.” Hon visste ju hur ond söta mor var på sin
gamla matmor. Aldrig föll det fröken Snövit in, att hon
skulle stå och niga för henne. Och söta mor sken över hela
ansiktet. Hon hade aldrig sett så glad ut.
Fröken Snövit sprang ur sadeln utan hjälp, alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
