Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, förtjusande», svarade han. »Inte sant, mrs
Forrest?»
»Det är fullkomligt sant», smålog Paula, »om också
bara därför att han är nog vänlig att inte helt och
hållet dränka min röst.»
»Det återstår bara att bevisa våra ord», sade han.
»Det är en duett som vi sjöngo härom kvällen» —
han såg på Paula för att få en vink — »och som
passar särskilt bra för mitt sätt att sjunga.» Han
gav henne åter en hastig blick men fick ingen
upplysning om vad hon önskade. »Noterna ligga i
salongen. Jag skall gå efter dem.»
»Det är »Ziguenare på vandring», någonting
muntert och pikant», hörde han henne säga till de andra
då han gick.
De sjöngo ej sången så lidelsefullt som den första
gången, och de inlade ej så mycket extas och glöd i
sina röster, men de sjöngo den mera som
kompositören hade tänkt sig den och med mindre av deras
egen tolkning. Men Graham tänkte medan han sjöng,
och han visste att Paula också gjorde det, och att
en annan duett sjöngs i deras hjärtan, oanad av
damerna som applåderade vid sångens slut.
»Jag tror att ni aldrig har sjungit den bättre»,
sade han till Paula.
Ty han hade hört ett nytt tonfall i hennes röst.
Den hade varit fylligare och med en rikedom i
volymen som vittnade om att hon verkligen var
sångerska.
»Och som jag nu vet att ni inte veta vad det är,
skall jag tala om för er vad en patteran är», sade
hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
