Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lars Hiertas första år i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
DEN GRYENDE TIDNINGSPRESSEN. 17
varit nära att föra tre åkardrängar till stupstocken; derom talades
på riddarhuset och skrefs en broschyr, men denna offentlighet
hann ej långt. Anmärkaren spridde kännedomen om
kring land och rike och framtvang derigenom
»vermdö-
en under-
målet» ]
sökning,
mannen
som hade till följd icke blott åtal af justitieombuds-
mot landshöfding och landssekreterare och rättegång in-
för häradsrätt mot länsmannen, utan äfven så att säga en väckelse
af allmänna rättskänslan. En annan ung tjensteman, magister
J. P. Theorell, uppträdde också med en skrift i denna fråga
(»Försök att Tourmatta på opinionen, tillegnadt honom, som
ville tournera och blef bet»), i hvilken framhålles publicitetens
vigt för samhällsordningen, i det den här framtvungit en under-
sökning; följande år begynte han utgifva Stockholms Courier,
ett litet blad, i hvilket regeringshandlingar stundom granskades.
Detta blef ännu mera fallet i Argus,
under hvilken titel Scheutz
fortsatte sitt förra blad, biträdd af magister J. Johansson, en
grund-
lig och anspråksfull herre, som snart inom den gryende publi-
citeten tog försteget af de andra. Men hofkanslersembetet tog
ej väl upp dessa försök till offentlig kritik öfver regeringsmakten,
lika litet som någon annan embets- och tjensteman fann sig be-
hagligt berörd af »tidningsskrifvarnes» anmärkningar. Fåfängt
påbjöd tryckfrihetsförordningen, att med de i 3:e § stadgade för-
behåll en hvar egde »öfver allt, som är eller kan blifva föremål
för mensklig kunskap, genom tryck sina tankar kungöra» och att
»ej något, som öfver i denna lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes,
påminnes eller eljest gransknings- eller reflexionsvis i dagsljuset
framlägges, skall kunna, under förevändning att innebära tadel
eller klander, såsom straffbart anses», ty detta stadgande efter-
följdes af orden: »så vida skrifsättet icke såsom smädligt eller
skändligt sig utmärker, om ansvar hvarför i denna lag stadgadt
är», och detta ansvar fann hofkansleren oftast bättre att omsätta
i en indragning än att anförtro åt en
jurys pröfning. Rätt till
indragning af tidning påstod en hvar af de hofkanslerer, hvilka
tillämpade 1812 års paragraf, sig ega, blott han sjelf »trodde»,
»tyckte», »ansåg» ett yttrande i tidningen vara smädligt (eller
kanske rättare försmädligt) och androg detta i konseljen. Som
redan nämdt, älskade konseljens ledamöter i förekommande fall
alltid att dölja sig bakom konungens person. Söm t. f. hofkansler
i
2
L. J. Hierta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
