Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SISTA AFTONBLADET. 169
sätt, utan det goda humör, som
gör en satir njutbar. Och på
bottnen af det hela ligger, som
vanligt, afunden öfver Hiertas
framgång, i synnerhet öfver hans penningar. Men ur första num-
ret, i hvilket de tre skalderne ännu voro vid godt lynne, kunna
vi ej underlåta att meddela ett prof, »monologen ur sista akten»
af det bebådade skådespelet »Det sjette Aftonbladet».
Aftonbladet (står i djupa tankar vid en
nästan utbrunnen lampa).
År du en bild utaf mitt öde? Skall
som du jag slockna? Men kan den väl slockna,
som aldrig lyst? Som barnet listigt tar
ett kol i munnen och sen derpå blåser,
att halsen synes liksom stå i eld,
så har jag blåst för svenska allmänheten
och kallat kolet för: upplysningen.
Och allmänheten gapade så vida,
att om jag gapat hälften, hade visst
det röda kolet trillat mig ur munnen
och hela skenet dermed varit slut.
Jag borde hetat Kolbjörn förr än Lars,
ty jag är bergsman ju till’profession.
Jag grufvor sökt. Jag en guldgrufva funnit
uti Det sjette Aftonbladets sköte,
der tusentals prenumeranter streta
att i de mörka schakten fram sig leta,
der Pindens söner gå som stigare
och söka flitigt malmanledningar,
der någon spalt kan vara till att bryta.
Hvad tunnor guld ha der ej fordrats opp
med kloka, väl anbragta signerier,
som »frihet», »menskorätt» och »landets nöd»,
med.mera, som ej här specificeras!
Hvad grufdrängsuttryck har man här ej hört
om herrarne i landet och de stora!
Ty hvad som andra vinna med sitt vett,
det har jag vunnit, eget nog, med ovett.
(Aftonbladet öppnar ett fönster och ser, med sträckta
armar, ut till den under honom i månskenet slumrande
staden).
O Stockholm, majestätiskt sköna stad!
Du är då min! Förstås, jag menar blott
i intellektuelt hänseende,
fast några utaf husen äro mina.
Hvar afton talar jag, och Stockholm lyssnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
